Sakta behöver inte alltid vara fel…

Den kommer så sakteliga i år, våren! En ensam snödroppe, nästan dold  i scillan som ännu är i knopp på sina ställen.

Gullvivor som gömmer sig nere i bladen. Men visst kommer den, även om det känns som den huttrar lite i kylan. Små lupinblad som sticker upp här och var, med kvardröjande vattendroppar i famnen. Kärleksört som grönskar bland, ännu inte bortrensade fjolärspinnar.

Löv som spricker ut…

Förr hörde man alltid att Norrland knappt hade någon vår. Utan att sommaren bara kom, som på en gång! Det gäller knappast längre, åtminstone inte just här och nu! Men inte mig emot! För mig får den gärna dröja lite – så jag hinner vara med. Sakta behöver inte alltid vara fel, långt därifrån!

Och det kan gälla så mycket mer än vår – mycket, mycket mera!