Att väcka morgonrodnaden

”Vakna upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.”

Så skrev han David – någon gång i sitt liv. Vilken fas av hans liv det var, vet jag inte (säkert går det ta reda på). Om det var som ung fåraherde, ute i vildmarken. Eller i öknen, på flykt undan Saul, innan han själv blev kung. Eller…

Hur som helst var han vaken tidigt, redan innan solen målat himlen i sin lysande färgprakt i öster. Så tidigt var jag inte uppe idag. Vintertid kan man vakna innan morgonrodnadens timmar här  i Umeå. På sommaren får man vara riktigt morgonpiggg för att göra det. Idag gick solen upp 3.28, och morgonrodnaden kommer ju en stund innan dess, så vid den tiden sov jag, tacksamt nog.

Tillbaka till David, så var han var glad den dagen, då han skrev citatet ovan. Så glad att han ville spela och sjunga – och så skrev han en vacker, glädjefylld psalm, som vi kan läsa fortfarande. Fastän hans skrev för bortåt 3000 år sedan! Det är lite stort! 

Psalm 108 i Bibelns Psaltaren. Så här börjar den –

1 En sång, en psalm av David.
2 Mitt hjärta är frimodigt, Gud, jag vill sjunga och spela, ja, så vill ’min ära’.
3 Vakna upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERRE,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
5 Ty din nåd är stor och når upp över himlen
och din sanning upp till skyarna.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himlen
och din härlighet över hela jorden…