Allt stort har varit litet – en gång!

”Den ringa begynnelsens dag…”

Så många tillfällen i livet man får anledning att tänka på det citatet. Tänkte på det häromdagen, när jag planterade löjtnanthjärtan som vi fått. Inte särskilt stort idag, men förhoppningsvis så mycket större, finare och bättre i framtiden. Värnar lite extra omkring det med stenar, så att vi av misstag inte ska trampa ner det. Det är ju det också – att det som är litet och skört behöver värnas extra om…

Senast tänkte jag på det i gårkväll. När vi var några få, som samlades med tanken att kanske dra igång ett ganska stort arrangemang… Och tänker att sån´t sker hela tiden. Ofta hör man berättelser om hur litet det såg ut, och hur få man var i början. Något som idag blivit ganska så stort och mycket. Men även små och medelstora sammanhang har startat någonstans i det lilla.

Precis som i naturen! Där börjar det oftast med ett frö, en knöl eller lök. Det fina med naturen är förstås att vi oftast inte behöver göra så mycket. Där sköter det sig som av sig självt. Det gror och växer, och vi kan bara se på och glädjas över vad vi ser. I varje fall i det vilda. I trädgårdarna får vi lov att värna om och jobba lite extra ibland. Fast ofta sköter det sig av sig självt – där också! 

Citatet i början har jag lånat från profeten Sakarja i GT. Där handlar det om att bygga upp om att bygga upp Jerusalems tempel, sedan Israels folk kommit tillbaka från den Babyloniska fångenskapen. Och det lyckades man ju också med så småningom. Även om det tog lite tid…