Den vänliga försommar-grönskan!

”En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar…”

Den har smyckat vår lilla trädgård också, fast den i grund och botten är ganska så karg! Men i den frodiga försommargrönskans tid så bjuder den på lika vänlig grönska som vilken större dal eller äng som helst!

Tänker lite på att Carl David af Wirsén beskrev grönskan som vänlig, när han skrev den här psalmen äår 1889. Och precis så känns försommargrönskan – vänlig! Andra naturtyper relaterar till andra känslor, men det kan vi ta en annan gång…

Tänker också på hur omtyckt och ofta sjungen den här psalmen är än idag, fastän den skrevs för så länge sedan. Själv tröttnar jag inte på den! Inte heller på försommargrönskan i vår egen miniträdgård – i all sin vänlighet!

Här kommer psalmen i sin helhet! Den är lite allvarlig också, manar till eftertanke…

1.En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.

4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.

Text: Carl David af Wirsén 1889