Bland livets strandvågor…

När man går där bland stenarna längs stranden, så tycks det som om alla är lika grå. Men när man tittar lite närmare så ser man allt flera med färg. Och jag tänker att lite så är det med oss människor också. Att dem som vid en första anblick syns lite grå, får konturer och färg när man kommer dem närmare…  Jodå, visst vet jag att bilden haltar. För visst är många av stenarna faktiskt ganska grå. Fast ingen av oss människor är det, inte som egentligen. Fastän livets ”strandvågor” ibland har gjort att det kan tyckas så.  Och att en del själva känner sig som grå, och kanske nedslipad till sin personlighet. Det gäller bara att komma tillräckligt nära. Kanske även till sig själv – för den som vågar!