Kanske börjar bli dags att byta kaffeburk? Brukar byta när jag fyller på nytt kaffe, men har låtit fjärilsburken vara kvar hela sommaren. Fyllde på nytt för bara ett par dagar sedan, och tänkte nästan byta då. Men tänkte att det ju bara är augusti, så kändes fint att låta sommaren dröja, även inne i vårt kök… Ute fladdrar fjärilarna. Det hoppas jag de gör ett bra tag än. (När jag tänker efter så har jag ingen kunskap om fjärilars års- och livscykel.) Så – kanske sparar jag fjärilsburken framme, även i vackra september? Tids nog hinner jag byta!
Vilken färg det nu må vara…
Fjärilslycka – om än med skadad vinge…
Mest varje dag man går ut nu träffar man på dem – fjärilarna! Allra mest är det påfågelöga, igår såg jag nog sådär 20-30 stycken på ett och samma ställe… …tillsammans med nässel- och tistelfjärilar (lärde mig det namnet igår, jag är inte så kunnig). Och åtminstone en amiral, såvida inte där fanns flera med skadad vinge. Vilket åtminstone den/dom som fastnade på mina foton hade. Det verkade dock inte hindrat flygförmågan på något sätt – och framstod för mig lika vacker! Tänker på hur jag gick och längtade efter lite större fjärilar (såg en del små), såg en och annan, som ofta försvann när jag försökte ”fånga dem”. Var glad när jag såg kanske tre av dem samtidigt. Och så nu – nu bara vimlar det av dem… Det får det gärna göra – länge än!
Än knoppas sommaren…
Gillar inte det där pratet om hösten jag tycker mig höra här och där. Inte för att jag i sig har något emot hösten – tvärtom. Men att börja prata om höst i augusti, det är bara för mycket. Eller kanske ska jag hellre säga för tidigt! Alldeles för tidigt! Gick omkring i en blomsterplantering igår och såg hur rikligt med rosenknoppar där fanns, och tänkte – än knoppas sommaren! Där fanns gott om fjärilar också, och vad är väl somrigare än dessa bevingade vänner? Och det är knappast mer sällan man ser dem, utan allt oftare. Jo, såg en massa andra kryp också förstås, och massor av de kära humlorna. Och blommade gjorde det så fint! Inte bara bland rosorna.Men också bland dem, även med med gott om knoppar…
”Allt är en väv av nåd..”
”Allt är en väv av nåd, där jag går…” Tänker osökt på den här diktraden av Ylva Eggehorn, när jag går ut i trädgården och ser hur spindelväven glittrar i morgonsolen. Ibland tydligt, ibland mera vagt. Och ibland som en ensam tråd – som pärlor i morgonljuset. Det har regnat under natten, och om så inte vore skulle allt inte framstå lika tydligt. Regn eller morgondagg… Just idag är det kvardröjande regndroppar som glittrar i ljuset, och de känns som en förstärkning av nådens väv… Det är tisdagsmorgon, på väg mot förmiddag, och jag tycker den har börjat så bra!
På väg hem från loppis…
Gick på en liten gårdsloppis i lördags. Köpte några plåtburkar och en vas (för en femma styck) och fick en låda gratis. Sen tog jag vägen förbi blomsterplanteringarna i Hedlundadungen, och fotade humlor. Passade på dem när de krupit in i lejongapen och fingerborgsblommorna, för att fånga dem när de kom ut igen. Ibland var de förstås för snabba för att fastna, och ibland blev det lite suddigt. Men roligt var det – riktigt riktigt roligt! Fångade några andra av sommarkrypen också… Glad för påfågelögat som kom och satte sig snällt, just när jag skulle gå – efter att ha fladdrat förbi några gånger. Men bara att se dem är en fröjd. (Tycker inte man ser fjärilar så ofta numera, speciellt inte de här lite större.) Några blomster och växter kom med, utan några insekter, bara för att… Ja, för att de råkade växa där. Nu när jag råkade passera, den här lördagseftermiddagen i augusti, på väg hem från loppis genom Hedlundadungen, där vägen sen krökte lite… Men jag tog av mot höger, mot Tvärån till… Men bara lite denna gången, gick rätt så raka vägen hem. Och gratis-lådan jag fick ställa ifrån mig hela tiden för att fota, kom jag ihåg hela tiden och fick med mig hem. Det är jag glad för! Lite väl färgstark kanske, men fina papperslådor – har lite svårt att motstå dem. Så är det bara!
En ny dag öppnar sig…
En ny dag, ja ny vecka som öppnar sig… Jo, jag gillar det! Även om helgen var skön och vilsam… …och även om världen blöder. Som vanligt en paradox, att man förmår att vara glad, oavsett och trots… Men hur skulle det annars vara?
Se på fjärilarna under himlen…
Se på fjärilarna under himlen… Nej, det var inte fjärilarna Jesus nämnde i det välkända bibelstället, utan fåglarna. Och fortsättnigen om att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem, så nämnde han inte fjärilar eller fåglar under himlen, utan liljorna på marken. Men när jag ser den vackra vinbärsfuksen, med sina flikiga bladkanter tror jag knappast att Salomo, hur vackert han än var klädd, kunde mäta sig. Inte heller med påfågelögat eller någon av alla de andra av fjärilarnas mångfald. Det är i vaje fall vad jag tror…
Bevingade fjärils-vänner…
Så fångade jag då några till slut… Men fick lov att hämta fram systemkameran, som sällan blir av att använda. Ska kanske göra det lite oftare, så kan jag fånga några fler fåglar lite bättre också. Som sädesärlor… … som alltid flyger på ett visst avstånd när jag kommer med lilla närbildskameran. Blev ett par bonus-blomflugor på fjärilsfotona också. Bevingade vänner, kanske även med varandra? Men definitivt för mig – även om de själva lär vara ganska så ovetande!
Gick på humlejakt – än surrar sommaren…
Gick på humlejakt igår, och träffade en dam som sa sig aldrig se några humlor. Märkligt – tycker mig se dem ”hela tiden”! Och det är jag glad för! Må vara att man nu ser dem ligga döda här och var, mitt på de blommor där de nyss samlade pollen och sög nektar. Även många blommor börjar vissna, men det har de för all del gjort sen de första blommorna slog ut i våras. Och nya slår ut hela tiden, och lär göra det än ett tag! Det är jag också glad för…