Morgonrodnad…

Morgonrodandens vingar, skriver kung David om i en Psalm. Så vackert uttryckt, och jag funderar lite på hur han tänkte med vingar. Men inte så mycket. Njuter mest av det vackra språket, och allra mest av den trygghet man upplever av hela sammanhanget, som exempelvis – ”Tar jag morgonrodnadens vinga, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” (Ps 139:9-10). Man kan som inte gå vilse. när man vilar i Guds hand…  Blir lite extra påmind om det just nu när mest varje morgon bjuder på så vackra morgonrodnader. Och varje eftermiddag fantastiska aftonrodnader (blir lite platt på foto, men…). Och allt går att se inifrån vårt köksbord. Förunderligt nära och fint!