Svampar är alltid så plötsliga…

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24).

Svampar är alltid så plötsliga – likadant varje år. Gick häromdagen, ungefär där jag brukar gå och plötsligt var de där. Först såg jag en och så ett par till osv…  Sen var där en hel liten grupp, som stod så vackert tillsammans, och ännu fler sen bredvid dem. Och då är detta bara bara helt nära oss, och dem jag delat här bara flugsvamp. Tycker just dom är så vackra, även om jag fortfarande väntar på de allra rödaste. (Nej, jag tänker inte äta dem.) Blir lika fascinerad varje år, då jag ser hur svampar i all sin skörhet bryter sig igenom den hårda marken. Tycker man kan dra några viktiga lärdomar här…