När blombladen faller …

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:24)

Stod för några dagar sedan bland äppleträden, med fallande blomblad regnandes ner över mig. Det luktade ljuvligt, tillsammans med nyklkippt gräs och nylagd asfalt på vägarna mellan hyreshusen. I träden surrade humlor, bin och en och annan blomfluga …

De var då, nu är äppleträdens blomning helt över. Nu står jag i vår egen trädgård, där fallande syrenblom regnar ner över mig. Men än sitter en mängd av klasar kvar på trädet, om än lite bruna i topparna – dock inte alla. De luktar fortfarande underbart, så ock mossfloxen på marken nedanför, som också börjar tacka för sig. Också här surrar humlor, bin och en och annan blomfluga. Tillsammans med tistelfjärilar – väldigt rikligt med sådana, som överallt i landet just nu. 

Sorgligt att det blommar över? Kanske ett visst vemod, men inget jag går och tänker på. Bara så som det är, och det kommer ju något nytt hela tiden. Inte minst när det gäller äppelblomningen, som mognar till frukt så småningom. Och innan vi är där har vi fått uppleva så mycket fint under tiden. ”Allt har sin tid” – Jo, jag vet jag har nämnt det citatet förut!