Trasigt – kan också vara vackert …

Trasigt kan också vara vackert – om man frågar mig. Medveten om att alla kanske inte håller med. Skillnad på trasigt och trasigt förstås. Men gamla staket och liknande saker hör definitivt till sådant jag kan gilla. Gärna med lite ängsmark eller annan vegetation omkring. Gillar också lavar som ofta växer till på gamla staket (gillar lavar på träd och stenar också förstås).

Kan ibland bli trött på allt det perfekta. I varje fall när det visas fram som en yta, som om det bara var det som gällde. Fastän man ibland anar att det kan gömma sig annat bakom fasaden. Inte fullt så putsade ytor och kanske en hel del trasighet. Tror vi är lite för rädda ibland för att visa upp diverse skavanker i våra liv, smått eller stort. Kanske vägen till ett helande går snabbare om vi vågar visa vår sårbarhet? 

Tillbaka till staketet så har det varit så där trasigt länge nu. Och det lider förmodligen ingen av – lite skillnad på trasiga staket och trasiga människor. Hittade förresten en fin ängsskinnbagge på andra sidan staketet, som länge satt kvar på ett strå …  Och just intill blommade små blåklockor så vackert, bland mycket annat fint. Läkedom för själen brukar man säga ibland om sådant som är vackert av olika slag – musik, vackra ord, att möta Gud i innerlig bön etc. Så ock med naturens skönhet, både i det storslagna och i det lilla. Men det har förstås många sagt före mig tidigare – och framför allt upplevt …