Samlad sommar och tankar därtill …

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24)”

“Så samlar du sommaren till några strån i mitt fönster. Himlen återtar sina positioner. Höst är en tid för besinning…” Varje höst dyker de här raderna, från en dikt av Ylva Eggehorn, upp i tankarna. Och visst är det lite så – att man stannar upp och reflekterar lite mera om hösten. På ett annat sätt, i varje fall. Lite lugnare, djupare och på samma gång klarare.  I samklang med att naturen lägger sig till ro så gör även sinnet detsamma. Funderar lite på – om någon mer upplever det så?