Att läsa och läsa om, en extra gång …

Blir en hel del att läsa om just nu, då det gäller böcker. Tror jag väljer denna nästa gång –  Det största loppet av Eric T. Eichinger (Sjöbergs förlag 2018). Boken handlar om Eric Liddell, som var den mest berömda engelsmannen av sin tid, tack vare sitt ärofyllda OS-guld på 400 meter i Paris. En lite annorlunda sak Liddell blev känd för var att han som troende vägrade att delta i lopp som arrangerades på söndagar. Oavsett hur viktiga de var, och oavsett vilka påtryckningar han fick.

Eric Liddell väljer dock bort sportkarriär och berömmelse, för att följa sitt hjärtas kallelse som Kina-missionär. Citerar från Sjöbergs förlag:“Hans karaktärsstyrka gjorde att han valde en osäker framtid i Kina mitt under brinnande världskrig för att hjälpa det kinesiska folket. Han levde med mål och mening, även när världen omkring honom stod i brand och trots att han tvingades genomlida en skräckfylld tid i ett japanskt fångläger. Erics berättelse handlar om att känna hopp i en osäker tillvaro, att visa beslutsamhet trots att oddsen är dåliga och är en inspirerande påminnelse om vad som är viktigt i livet, även när slutet närmar sig …”

Den här biografin fängslade mig alltmer ju längre jag kom in i handlingen. Och min beundran för Liddells karaktärstyrka på olika områden, kopplad till hans tro, bara växte. Men kanske beundrade jag honom mest, då han av kärlek och barmhärtighet till de barn han är satt att leda, väljar att slå av på sina principer. Funderar på att läsa om Lars Adaktussons bok, Världens bästa bok, också (Ekerlids 2011). Han har hunnit med mycket den mannen. Så mycket jag inte visste, innan jag tog del av det här i boken. Rent språkmässigt är det en njutning att läsa. Jodå, jag har en massa nya böcker också, som står på en hylla nära sovrummet. Men just nu är jag lite inne i att läsa om. Tycker att många böcker är så värda att man gör det – läser dem en extra gång. Ibland ännu flera …