Med mjuka, milda steg …

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:2)

Hösten tassar på, med mjuka, milda steg. Vi går ut i välkända, nu ofta våta marker. En väta som förstärker och fördjupar alla färger, inte minst det gröna … Och att löven mestadels fallit, och träden börjar stå kala, är bara som sig bör så här års. ”Först då ser man hur träden verkligen ser ut”, brukar en vän till mig säga. Ligger något i det. Och de behöver sin vintervila, kanske därför det känns vilsamt att se dem just så?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
Etiketter

Sidor