Om ingenting hade varit vackert…

Sakta men säkert går sensommaren över i höst,… och fortsätter att tala sitt vackra språk.  Och jag tänker – tänk om ingenting var vackert, om allt bara var grått omkring oss. Så lätt det vore att tappa modet. Tyvärr vet vi att det är så för många, under olika omständigheter. Och kanske att ett brutet mod, blir ännu mera brutet om ingenting runtomkring heller är vackert…. Sen tänker jag också på någon som jobbade på en förskola och tittade tillsammans med barnen på gamla svart-vita foton. Och ett av barnen kommenterade, att så tråkigt det måste varit på den tiden, när det inte fanns några färger…   Turligt nog var det inte så! Inte heller för oss idag! Men även det tar vi som lite självklart och man glömmer lätt bort att känna glädje över det. Fast just nu när hösten talar sitt vackra språk till oss, bara vi tittar ut genom fönstret. I varje fall är det så för flera av oss. Och då är det ändå ganska lätt att tänka på det, och att vara glad… Sorgen ligger i att så många får ha det så grått i sin värld – både inombords och runtomkring sig. Hur kan man ändra på sån´t?