Istapparna växer, medan snön har droppat från taket i fredags-solens varma strålar. En ensam fröställning håller tappert kvar sin ställning över snödrivan, och syrenbladen vet att bida sin tid, ovanför snöns vita massor, och ”vet” att dess dagar kommer! Vissa dagar är det bara så skönt att ”leva, röra sig och vara till”. Tror att citatet kommer från Apostlagärningarna. Och att det föregås av ett ”I Honom är det som…”. Och så klart – utan en Skapare funnes varken jag eller syrener! Och på ett sätt inte istappar heller…
Etikett: istappar
Istapparnas tid…
Jodå, det är den tiden. När istappar, snöhögar, ja, hela vintern växer till! Det får man leva med! Hade önskat lite sol på bilderna, men nu blev det ganska grått, precis som dagen var. I varje fall ute, det får man också leva med! Men istapparna behöver tas bort, så något foto ville jag ändå spara. Helst på den största, sen lär det nog komma fler innan vintern är slut! Visst är det vackrast när solen glittrar på snön. Men man behöver som inte känna det jobbigt att man inte hann vara ute så särskilt länge. Och imorgon lyser solen kanske på nytt. Eller i övermorgon, eller dagen därpå… Då kan jag kanske fota istapparna på nytt. Om vi sparat någon av dem vill säga!