Torsdag kväll, 4/9:
Restaurangmiddag med jobbet kl 18:15. Enligt min väl tilltagna tidsplan bör jag, genom att skippa efterrätten vara klar just före åttasnåret. Därefter svårt val mellan att se Dalen-Wiler eller lira gubbinnebandy i Kasamark. Båda valen har satt starttiden till 20:00. Bestämmer mig för att kallt räkna med Dalen-Wiler i söndagens final, dessutom grymt sugen på innebandy.

Förrätten smakar kalas, tidsschemat håller, allt känns bra. Men så?plötsligt?från ingen stans? händer något -kocken väljer att ta ut sin semester när det är dags för vår huvudrätt. Från avslutad förrätt till serverad huvudrätt hinner sextio (60!) seeega minuter fortlöpa. Min tidsplan kapsejsar fullständigt, innebandysuget blir otillfredsställt och inte fick jag heller se Wiler-matcher -besvikelsen är total. Jag funderar på att ringa restaurangfacket och klaga, men inser att jag troligtvis inte kan påverka deras semesteravtal.

Fredag kväll, 5/9:
Efter torsdagsdebaclet laddar jag hårt för fredagens Nolia Cup-matcher, först City-Wiler och sedan Dalen-Granlo. Schweizarna visar upp ett intressant man-man-spel, men känns tama framåt. I City märks det att det är två offensiva legendarer som står i båset, anfallsspelet är fyndigt och riktigt roligt att se på. Däremot får man gråa hår över det defensiva spelet. Det är dags att ledningen förklarar att det här med att "titta boll" inte är ett positivt laddat ord när man talar defense.

I Wiler utmärkte sig framför allt två spelare:

? Nummer 12, Simon Bichsel. Snarlik mig själv i look, men framför allt använder han i stort sett samma hook som Ketil (dvs negativ bøj) -extrapoäng för det.
? Nummer 90, Yvan Jungo. Vet inte om han ens spelade, men med ett sånt namn hamnar man givetvis på heta listan?Yvan Jungo -mästerligt!

I övrigt upprepar jag vad jag tidigare sagt, det är för stor skillnad mellan SSL och ettan. När jag lämnade matchen Dalen-Granlo hade lagen spelat 23 minuter, och det stod typ 9-1. My honour, I rest my case!

I morgon skall jag kliva upp med tuppen för att, oavsett väder, åka rullskidor. Det är dock med skräckblandad förtjusning, då jag konstaterat att folk kör som idioter längs vägarna. Dessutom brukar jag få 200 blåsor i mina fina kontorshänder -tar typ en vecka innan händerna återhämtat sig. Kanske skall strunta i det när jag tänker efter?

Den gode Ketil K bjöd mig på kaffe och kaka under Dalen-matchen. Måste komma ihåg att bjuda tillbaka. Kanske vill han ha korv, han rekommenderar ju två i varje periodpaus.

/Gustaf