Gustaf Forsberg, innebandyblogg

Ingen nostalgisk saknad där inte?

City möter Järfälla på söndag. Det är svårt att se den matchen som något annat än ännu en sexpoängare. Senaste måste-matchen, den mot Mullsjö, gick ju sådär?

Järfälla är under ombyggnad, inte många spelarnamn man känner igen när man synar laguppställningen. Gissar att Andreas Ackevi spelar en central roll i dagens Järfälla, han är duktig. Intressant också att se swissarna -fåglar eller fiskar?

Bröderna Lindström står numera på andra sidan sargen, men kan säkert hitta på djävulskap därifrån också.

Om City spelar lite enklare genom mittzon, samtidigt som skärpan finns framför egen kasse vinner man med 3 bollar. Jag gissar 6-3, så kila iväg till ATG-ombudet och lägg en hundring på resultatet. Kan aldrig gå fel, eller?

Höll i morse på att bli överkörd av en fet buss när jag satt på hojen på väg till jobbet. Inte nog med det, bussen tutade på mig också!

Det visade sig att det var Dalens herrar som just lättat ankar, roadtrip till Warberg och Stockholm (Täby) står tydligen på schemat. När vi möttes i morgondimman höll killarna på att ta fram liggunderlag, kuddar och snuttefiltar. Hjort hade säkert inlett resan med att presentera en hel arsenal med B- och C-rullar som skulle plöjas längs vägarna. Gissar att Alex höll på att rigga Xbox 360:n och att Urban var morgonsur -allt som vanligt alltså.

Efter mötet med bussen kunde jag inte låta bli att fundera på dessa resor. Jag tyckte alltid att de var helt OK när man var på väg söderut. Resan går då på dagtid, det är ljust ute och allmänt munter stämning. Efter korsord, bokläsning, skitsnack, DVD, Xbox och några matstopp kommer laget fram till ett skönt Scandic hotell och därefter väntar en härlig match -inte så pjåkigt i mina ögon.

Hemresan däremot? Avresa sent på kvällen, tusen mil hem, jobbet väntar som vanligt morgonen därpå, måste försöka sova i ett fordon som inte är konstruerat för att sova i och än mindre konstruerat för personer som är längre än 180 cm. Efter att ha testat tvåhundra sovställningar ger man upp och övergår till att enbart försöka uthärda. Väl framme går man, i skepnad av en zombie, raka vägen till jobbet. Det enda som saknas är bajamajan i Krakow, annars var det mycket speedway á la Robban Gustavsson över hemresorna. Det är därför knappast så att jag känner någon nostalgisk längtan tillbaka till denna utdragna tortyr.

Dalens spelhelg får betecknas som ruggigt tuff. Bortamatcher mot Sveriges kanske två bästa lag gör att det kan tänkas att laget kommer hem utan en enda poäng i bagaget. Tror dock på ett annat scenario. Av någon anledning har Dalen haft relativt lätt för Täby, framför allt har resultaten från bortamatcherna varit bra. Hittar ingen riktigt bra förklaring till detta, men kanske har det att göra med Dalens disciplinerade försvarsspel. Täby gillar när det blir hawaii-spel, vilket Dalen sällan tillåter (så länge inte City står för motståndet).

Warberg och Dalen har mötts massor av gånger de senaste åren, så lagen känner varandra väl. Matcherna brukar vara jämna, men sörlänningarna brukar vara svåra att tas med på bortaplan. Den här gången är dock förutsättningarna annorlunda. Warberg har, om jag räknar rätt, förlorat 5 matcher i rad, vilket inte hänt på år och dar. Förhoppningsvis har det satt sig på deras självförtroende, samtidigt som Dalenkillarna i större utsträckning vågar tro på seger.

Jag går ut hårt och tippar 4 eller 5 dalenpoäng i helgen -don´t let me down guys!

Funderade på att se IKSU-Rönnby i morgon, men en Molly-hund och massor av jobb verkar komma i vägen. Måste hitta en lösning, tror det kan bli en höjdarmatch. Vill dessutom se Victoria Wikström spela boll, tycker hon är helt överlägsen!

IKSU förresten, har de ingen vettig hemsida?

/Gustaf

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.