De närmaste dagarna går SSL in i ett intensivt skede med många matcher på kort tid. Det största intresset måste riktas mot platserna 8-14, där det ser ut att kunna tätna ännu mer.

Om jag får vara pessimist och gissa på två raka förluster för City (Täby och Dalen väntar närmast), samtidigt som Dalen under lördagen slår Balrog (inte helt säkert dock), ser streckstriderna ut att bli ruggigt tajta. När jag tittar i spelschemat ser det ut som att matcherna Jönköping-Helsingborg och Mullsjö-Järfälla blir nyckelmatcher i detta skede av serien.

För Citys del skulle poäng i någon av Täby- och Dalenmatcherna vara guld värt. City har ju spelat mycket bättre mot topplagen, så jag tror inte Putte och hans manskap helt har gett upp hoppet inför dessa matcher. Tror det blir svårt att knipa poäng i Tibblehallens gröna innanmäte, men en derbyseger mot Dalen är absolut inte omöjlig. Styrkeförhållandet Umeålagen emellan är nog att jämföra med ett UIK utan Marta mot Sunnanå -klar fördel Dalen, men inte säkra pengar hos kvarterets spelombud.

För Dalen väntar alltså Balrog och City, matcher som måste betecknas som otäcka. Som jag många gånger tidigare skrivit så är Balrog borta årets tråkigaste match, och City hemma är alltid ovisst. Det som ser ut som sex säkra poäng, skulle faktiskt kunna bli noll och intet. Tror dock på två segrar och fortsatt tätkänning för Umeås egen lilla främlingslegion.

AIK vann just planenligt mot Mullsjö, och fortsätter sin snygga rad av vinster. Hur många är det nu? Sex segrar i rad?

Jihde fortsätter att göra poäng. En riktigt bra säsong hittills, i alla fall när man tittar i matchprotokollen.

Anna Wijk tar plats i blågult. Fantastiskt roligt för henne, och jag vet att man testar spelare i Finnkampen -men var det inte lite tidigt att ta ut henne redan efter fem spelade elitseriematcher?

Är det något jag har totalmissat, eller håller vi just på att bevittna ett under i dålig marknadsövervakning när två av innebandyns största klubbtillverkare i stort sett samtidigt lanserar varsin ny klubbmodell som pinsamt nog fått exakt samma konstruktion och namn -BOW?

Jag har ännu inte lyckats släpa mig iväg till Ersäng för att kika på ett av stans mest spännande lag, Ersboda. Noterar dock att en av mina gamla vapendragare, den nyligen hemflyttade innebandysnidaren Jonas Lindberg, har börjat producera. Rightaren med de känsliga handlederna och det något sega löpsteget har börjat betala av på sitt feta kontrakt (bara två bingolotter i veckan + fri banan efter match) -kul tycker jag.

Värvningen av Labbe innebar att det relativt unga laget fick den general de så väl behövt. Tror att Labbe kommer att vara en bidragande faktor till att Ersboda spelar i ettan även nästa år.

Danne Bron- Sundbom får chansen i landslaget. Har man gjort 49 poäng på 17 matcher ska man i alla fall testas, skam vore det annars.

Hörna blir blågul. Blir jäkligt glad för Hörnas skull, det är en fin kille som jobbat hårt för sin framgång. Hörna har varit jämnare i år än de två senaste säsongerna, vilket garanterat bidragit till uttagningen. Alla kan imponeras av spelare som i enstaka matcher kan prestera i världsklass, men alla vet också att förbundskaptener söker efter spelare som kontinuerligt presterar på en hög och jämn nivå. Fortfarande tycker jag att Hörnas svackor är för djupa, men om han jobbar upp sin lägstanivå kan ingen längre ifrågasätta hans landslagsplats. Uttagningen kommer att ge Hörna en skön boost inför playoffs.

Mellan stavtagen brukar jag sticka upp på IKSU och köra spinning. Jag tokgillar träningsformen, och en del av charmen är ju att alla, oavsett fysisk nivå, kan vara med på samma pass. Detta möjliggörs genom att man enkelt kan justera motståndet på sin cykel. Hur charmigt det än är, kan jag dock inte undvika att bli svart i sinnet där jag sitter på min sadel.

När passledaren skriker att ’Nu skall ni lägga på motstånd, det skall vara riktigt tungt, tänk er en riktigt brant uppförbacke!’, ja då vrider man ju pliktskyldigt på motstånd så det tar en kvart att trampa runt pedalerna. Det bränner i låren, blicken blir stirrig och fastnar i golvet framför. En stor svettpöl börjar bildas runt cykeln. Ja, man ser helt enkelt till att på ovanstående kommando kräma ur ’det man har’.

Allt detta vore mer än okej om det inte vore för synen som möter mig när jag bryter mig ur min trötthetskoma och tittar ut över träningslokalen. Jag ser mina ’medcyklister’, INKLUSIVE passledaren, sitta och trampa på så hög kadens att jag blir sugen på att fråga var *** den där branta backen tog vägen? Själv håller jag på att kräkas av trötthet, medan några tjejer småsnackar och tre gubbar snett framför mig håller på att få knäskador av att benen snurrar för fort. I ett utmattningsliknande tillstånd är det helt klart att Dr Jekyll snabbt ersätts av Mr Hyde -jag har mord i blicken varje gång det snackas tungt motstånd på spinningpassen?

/Gustaf