Gustaf Forsberg, innebandyblogg

Derbyt

Såg att Mattsson beskrev matchen som medioker, vilket var en mycket bra analys. Det ville liksom aldrig tända till. Ingen av spelarna var sådär skogstokiga som man sett, och varit med om, tidigare. Dille, Alex, Christoph och Björn var snälla som dagisbarn, vilket var både förvånande och tråkigt.

Matchen hade behövt lite griniga skallar för att utvecklas till något rafflande, men så blev alltså inte fallet. Istället fick vi se två lag som blandade och gav.

Första perioden gick solklart till Dalen, där förstafemman emellanåt skapade riktigt bra tryck.

I andra somnade de svarta in och City fick därmed mer tid i anfallszonen. Andra perioden var annars ett sömnpiller.

I tredje fick City en kalasstart, men Sundelins snygga svar förstörde det momentum som "di blåe" höll på att bygga upp.

Summerar man matchen kan man ändå konstatera att Dalen var det bättre laget. City hade svårt att utnyttja de lägen de fick, framför allt lyckades Dalen stoppa kontringarna. Oftast slutade kontringslägena med ett ofarligt frislag på mittplanen.

Tycker Lingon gjorde sin klart bästa match i Citytröjan. Säkra brytningar och ett lugn som smittade av sig -riktigt bra!

Hörna hade glömt ta av sig lovikavantarna inför matchen. Bollarna studsade och for, och studsade och for?

Pettzon är inne i ett litet stim just nu. Det enda som saknas är lite vassare udd. Hota målet Petz!

Jacke Lundmark är bra.

Citys bästa formation för säsongen, dvärgkedjan med Dille, norsken och Mattsson, är inne i en präktig svacka för tillfället. Det är dags att hitta tillbaka till det enkla, dvs till det som varit deras framgångskoncept. Hårt jobb och många avslut är vad som gäller.

Än en gång noterar jag att Dalens backar har problem när de sätts under press. Detta har synts även i tidigare matcher. Samtidigt tycker jag laget blir för långt när pressen kommer. En forward, tillsammans med centern, måste komma närmare backarna för att skapa passningsalternativ. Nu står forwards uppe på offensiv planhalva och väntar på bollen, medan backarna jagas av hungriga motståndare. Bättring krävs!

Dalens förstafemma var klart bästa formation matchen igenom. Samtidigt var de också matchens stora målsumpare. Jag vet inte hur många öppna lägen som missades, med jag vet att det hade krävts ett fotbollsmål för att någon av dem skulle hamna i målprotokollet.

Gårdagens prestation stod jag själv för. Trots halvseg match och grymt snaskbegär höll jag mig från att köpa snask och bullar i periodpausen. Detta gör att jag idag klappar mig på axeln -duttig ponke!

Finns det förresten ett ord som heter "for"? Fara-for-furit -nä, kan inte påstå att det låter direkt övertygande i mina öron. Det är nog dags att bläddra i SAOL eller liknande informativ litteratur?

Ingen skidåkning ikväll. Är sjukligt trött, måste vara nå´n vajsing med blodvärdena eller akut vitaminbrist. Blodpudding och c-vitaminbrus ordineras härmed.

/Gustaf

4 kommentarer

  1. #6

    inte var den särskilt mkt piggare i det här inlägget gamle gustaf? ”de svarta” somande in i andra perioden.. Dalen spelade ju i vitt, men åldern börjar väl ta ut sin rätt nu! 😛

  2. Innebandy Enligt Mig

    Ang. din kommentar, bra att du håller med mig. Under slutspelet kommer kanske även du att tagga upp…
    Vi kanske ses på läktaren

  3. Jerker Lundberg

    Gurra!

    Tänk vilket guldkorn till blogg man ramlar över helt oanandes så här en tisdagkväll. Lugnt, metodiskt, insatt och inte det minsta hysteriskt analyserar du Umeås innebandyvärld, fantastiskt!

    Kul att du lyckades få in några rader om ”Sad dog” aka ”Ledsna hunden” också. Jag har faktiskt sett honom en gång i år och han står ganska stabilt i slottet som på den gamla goda tiden, väldigt effektivt faktiskt.

    Håll hälsan så kanske vi ses på någon innebandyläktare framöver.

    Väl mött!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.