Dags att vakna upp ur dvalan och skriva några rader.

Just nu känns SSL och damernas elitserie lagom spännande. Det finns helt enkelt inte så mycket att skriva om. Jag går istället och väntar på slutspelet. Det skall bli spännande att se vilka som möts i kvartfinalerna.

I början på veckan gjorde jag och min cykel en saltomortal modell stilfull. På väg till jobbet hade jag fått upp farten fint inför en trixig vänstersväng. Jag bedömde det som att svängen skulle kunna tas med bibehållen fart, vilket tyvärr visade sig vara en grov missbedömning. Svängen blev för tajt, så jag hamnade på öronen. När jag låg i snön och förbannade mitt öde kunde jag höra en välbekant röst i mitt inre; "Oj, oj, oj -innerskidan! Det är så lätt hänt i dessa hastigheter". Det var den eminente Stig Strand som talade till mig.

I tider då TV-tablån fylls till bredden av överusla program inser jag att framtiden stavas "pay-per-view". Jag vet att denna tjänst redan finns, men den dag alla tittare har tillgång till detta blir en dag av glädje.

Dagens bas-kabelutbud innehåller som sagt mestadels värdelösa produktioner blandat med repriser. Bra filmer, spännande sport och annat av värde måste köpas i form av paket där man tvingas betala för tio kassa kanaler för att komma åt en vettig kanal. "Smart av leverantörerna" kanske någon säger. Idiotiskt säger jag. Tyvärr handlar inte dagens affärsverksamhet om att tillgodose kundens behov, utan om att med hjälp av reklam och annat pracka på konsumenten saker denne egentligen inte vill ha.

Nä, låt tittarna på ett enkelt sätt köpa de program de vill se. Alla får tillgång till alla tillgängliga TV-utbud. En avgiftsfri "zap-tid" följs av att tittaren väljer program. Fakturering sker utifrån vad man valt att titta på. Dagens teknik borde klara av detta.

Ligacupen har just avgjorts. Ifjol hade VK stora artiklar inför och efter finalen, intresset var på topp. Årets bevakning begränsades till resultatet i resultatbörsen?

Knappt 500 pers på läktaren när ligacupen avgjordes. Intresset på det lokala planet låg alltså i paritet med VK:s intresse.

NHL känns inte lika hett i år. Det är ingen svensk som är riktigt glödhet. Jag saknar dagarna då TV-sporten kväll efter kväll visade bilder från fantominsatser av Foppa och Sundin. -those were the days!

"På spåret" är slut för denna gång. Visst, lite pansjo-varning, men jag gillar programmet trots att jag känner mig genomkorkad efter varje program. Programtiden ersätts med "Så ska det låta!", vilket jag däremot inte gillar. Program som är uppgjorda på förhand har jag aldrig fattat vitsen med. Ungefär som att se på wrestling -booooring!

Ryggeländet fortsätter. Jag har fortfarande inte gjort comeback i skidspåren, ej heller i spinningsalen och ej heller i Pollux Arena i Kasamark. Känner mig som en valross -långsam, grinig och fylld av späck. Till helgen blir det dock mjukstart i Olle spår, skall bli wunderbar.

Jag avslutar denna blogg med att sända grandissimo congratulaziones till en gammal god vän, en fantastisk innebandyspelare, en blivande målarmästare som nu också kan titulera sig "pappa" till lilla Rut. Grattis Robban!

/Gustaf