För er som är intresserade eller behöver någon att prata med. Jag och min underbara vän Lena har skapat en sida på Facebook, handihandförkvinnofrid, gå gärna med eller skicka oss ett meddelande. Vi svarar på alla mail!

Vi är många som är drabbade men tillsammans är vi starka! ❤️️

Ta hand om dig!!

//Jenny

Hej, jag heter Jenny, är 42 år och uppvuxen i en liten charmig by som heter Vormträsk! Flyttade till Umeå efter att jag hade gått ut 9:an och sedan dess har jag varit kvar. Umeå är en fantastiskt vacker stad som ligger mig varmt om hjärtat!
Jag har två underbara söner på 10 och snart 15 år som bor hos mig varannan vecka, jag älskar att vara mamma till dessa gossar. Min yngsta frågade mig här i veckan om det var jobbigt att vara mamma eftersom jag var tvungen att städa, tvätta, handla, laga mat o.s.v. Mitt svar blev att jag njuter av det varje dag! I familjen finns även en chihuahua och en katt samt en massa dammråttor!

Redan i unga år drömde jag om att ta mc-kort och att bli polis. Sagt och gjort, har jag bestämt mig för något ser jag till att det blir så! 1996 tog jag mc-kort och började samtidigt att studera på KomVux för att sedan söka in till Polishögskolan. 2005 blev jag äntligen polis, min dröm hade gått i uppfyllelse! Idag har jag jobbat som polis i Umeå i 11 år och jag trivs så otroligt bra med mitt jobb!

Jag är en glad och positiv tjej som älskar utmaningar och livet. Älskar även att hjälpa andra. Den glädjen man känner när man hjälpt någon, oavsett vad det handlade om, är oslagbar. Förra veckan startade jag en insamling på Facebook till flyktingarna i Lövånger. Oj, vilken respons jag fick. Tog mig tre kvällar att köra runt till alla människor för att samla in allt. Kändes som att jag hade tagit mig vatten över huvudet då jag insåg att jag aldrig skulle rymma allt i min lilla bil för att frakta upp det. Vände mig till kommunen i både Umeå och Skellefteå för att söka bidrag för att hyra en lastbil men fick nej. Vände mig till Röda korset i Umeå och Skellefteå – fick nej. Ringde då Circle K (gamla Statoil) vid lasarettsbacken och förklarade situationen och frågade om de kunde sponsra mig med ett lastbil och javisst, inga problem!!! En stor eloge till dem och en stor eloge till alla människor som skänkte, jag fyllde lastbilen!!

Jag tror på det goda här i livet. Att tänka positiv, vara glad och tacksam. När problem dyker upp ser man till att lösa dem på bästa sätt! Man skulle kunna säga att jag är en optimist, kanske till och med superoptimist!

Lev och må och håll utkik efter fortsättningen!

//Jenny

Idag är det en glädjens dag. Någon trodde på mig, trodde det jag berättade om. Rättegången är nu i augusti på Umeå Tingsrätt!!!

På Wikipedia kan man läsa:

”Psykopati är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer. Många begår till följd av störningen handlingar som av majoriteten uppfattas som onda; psykopaten är oförmögen att känna ånger, utan kan tvärt om skryta med att ha kommit strafflöst undan. Andelen psykopater uppskattas till omkring ett par procent av befolkningen. Psykopater är som regel medel- till högintelligenta.

När människor med psykossjukdomar ofta har bisarra beteenden och uppföranden, är psykopaten istället väl medveten om att föra sig rätt, vara trevlig och att ge ett gott intryck – det ingår i störningen. Uppförandet kan dock vara teatraliskt eller tillgjort, personen kan uttrycka uppfattningar om sin egen förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå bestämda personliga målsättningar. En person med psykopatisk störning har som regel svårt att förstå nyansskillnader i känslor, till exempel skillnaden mellan sexuell attraktion och äkta kärlek. I kombination med detta har psykopater ofta drag av impulskontrollstörningar samt saknar tålamod; de söker sig till äventyr och beter sig ansvarslöst.”

På en annan sida på Internet, psykopat.se kan man läsa:

”En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmåga att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden. Psykopaten är en farlig person att bli osams med eftersom psykopaten kommer göra allt som finns i hans makt för att få sin vilja igenom.”

Varför skriver jag om psykopater? Jo, jag har levt med en och vet hur det är men jag kommer inte att gå in på det närmare nu utan det kommer jag att berätta om längre fram.

Skall jag vara rädd? Nä vet du vad, det har jag varit tillräckligt mycket. Det finns inget som skrämmer mig längre. Denna bisarra upplevelse har gjort mig stark och nu är det dags, jag tänker inte längre vara tyst. Hur många är det inte som lever så som jag levde. Jag hoppas min berättelse kan stärka någon att ta första steget mot friheten och lyckan för den finns trots att det känns som att hoppet är ute. Det finns många som vill hjälpa. Mitt första steg var att berätta om min situation för en mycket god vän på mitt jobb. När jag någon månad senare hade lämnat det helvete jag befann mig i så tog jag ganska omgående kontakt med kvinnojouren. Där fick jag hjälp att få kontakt med Socialtjänsten och sedan samlade jag så pass mycket kraft att ringa kvinnofridsmottagningen där jag fått fantastisk hjälp. Som sagt, det är många som är villiga att hjälpa. Finns det något jag kan göra för att hjälpa, tveka inte att skriva en kommentar (ingen annan än jag kan läsa kommentarerna) så skall jag göra vad jag kan om inte annat kan jag lyssna. Det är skönt att prata med någon som har varit i samma sits som en själv. Jag har kontakt med en underbar kvinna, nu min goda vän, och jag kände att det var först när jag hade pratat med henne som jag kände att någon förstod hur jag hade haft det då hon själv har befunnit sig i samma sits. Det var skönt att äntligen bli förstådd.

Ta hand om dig, lev och må så hörs vi!

//Jenny

För en tid sedan lade jag ut min första blogg. Lika snabbt som jag hade lagt ut den insåg jag att tiden inte var rätt. Det händer fortfarande saker i mitt liv som kan liknas efterskalv men jag tänkte i alla fall att här under våren och sommaren skall jag dela med mig om vad jag har varit med om. Och det här kommer vara min sanning, ingen annans!

Det första bloggen jag la ut löd såhär:

”Nästan en vanlig man.

Att få träffa kärleken är väl något som vi alla drömmer om, även jag. Sedan träffade jag kärleken, trodde jag. Men denna kärlek hade många olika ansikten, en del väldigt mörka ansikten.

Visst fanns det saker från början i hens beteende som fick mig att fundera men jag var förblindad både en, två och tre gånger (och desto fler gånger skulle det bli)

Just för tillfället är det mycket i rullningen. Måste ligga lite lågt. Jag återkommer snart mina vänner så skall ni få veta sanningen!

Kärlek till er alla (även till er av det manliga könet) ❤️️

//Jenny”

Nu känner jag att tiden är inne att gå vidare med denna blogg så håll ut, fortsättning följer!

Lev och må så hörs vi snart igen!!

//Jenny

Så äntligen kom värmen. Solen skiner, blommorna börjar poppa upp lite här och där intill husgrunderna, björkarna börjar man kunna se gröna små knoppa på. Livet leker!

Håll ögonen öppna, snart är tiden kommen.

Lev och må!

//Jenny