I helgen låg vi sjuka och som tur var hade jag måndagen ledig.
I dag hade jag en spelning på Teg där jag rosslade och harklade mig emellan fraserna och sångerna.
Det publiken kanske inte är medveten om är att estradören hör väldigt bra på scen.
Det är till och med så att jag ofta är så avslappnad att tankarna vandrar till andra saker medans jag sjunger, ”stängde jag av spisen”, ”vad ska jag äta i kväll” och så vidare. Jag hör extra väl publikens småprat, särskilt komplimanger.
Jag kände att dagens spelning kunde ha gått bättre, men jag hörde en fin komplimang. Någon sa:
”Är han lite sjuk?”
Varvid nån annan svarade:
”Ja, men viljan finns.”

Tack så mycket! Det var väldigt fint sagt. Precis vad jag behövde.
Jag återkommer i morgon med mindre slem i gångarna.