Johanna Bredén, aupair

Jag kan, om jag vill.

Att hinna låsa en byrålåda men ändå hinna med att slänga in nyckeln i den sägs vara höjden av snabbhet. Det har jag bräckt, eller, jag var i närheten i alla fall.

Det var i söndags, jag hade golfen med pjutt pjutt (såndär så att man kan låsa med bara en knapp). Så jag ska stiga ur utan ICA i Götene och följande händer:

Jag har mobilen i handen och dessutom köpt en såndär mobilrem till den eftersom min standardreplik bruakde vara ’var är min telefon’? Nu är det dock lätthittad.

I alla fall, jag kliver ur bilen samtidigt som jag av någon anledning tryckar på pjutt pjutt och jag känner inte att mobilen glider ur min hand mellan börsen och vad jag nu höll mobilen mot.

Så när jag klivit ur hör jag ett donk och ser min mobil som inte längre är i min hand.

Jag har alltså lyckats kroka fast mobilremmen i låsplutten på insidan bilen medan resten av remmen och själva mobilen hänger utanför bilen samtidigt som bilen är låst. Så jag ställer mig som ett fån och stirrar ett tag.

Hur fan lyckades jag med det? Och hur nära var det inte här att jag nästan skulle ha råkat klämma min stackars mobil (det är en samsung som jag egentligen inte alls gillar, men den är vad de kallas livsnödvändig, så, ja) i bildörren? Vem låser en bil innan man kliver ur?

Ja, det många frågor. Men mobilen är hel, bilen står i garaget och idag är det 11 dagar kvar tills jag får fara hem!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.