Ända sedan jag kom tillbaka hit efter jul har det varit vår i min själ. Men jag har inte kunnat säga vilken månad min kropp tror att det är, men idag vet jag precis vilken tideräkning min grundlurade klocka kör med, det är maj!

Det är dagarna efter valborgsmässoafton och nästa vecka, eller kanske veckan efter det är det dags att ta fram cyklarna. Påsk har varit, snart fyller min kusin och min syster år och sen är det bara att räkna ner till skolavslutningen.

.. I min hjärna som sagt. Verkligheten är en hel annan. Det är 2 månader kvar och jag vet inte om jag ska bli arg för att jag tänker i förväg eller glad för att jag får en extra lång vår?

Hursomhelst så är det mars och april kvar. Mars blir pis of kaka. Liksom lugnet före stormen. April längtar jag dock efter som en nykläckt fågelunge vill ha sina första fjädrar. Jag kanske får finbesök och även om det inte skulle bli så så är det ändå en månad närmare sommaren och det blir ljusare på kvällarna och livet leker och fåglar kraschar in i fönster och barn skrapar upp knäna på asfalten.

Anyways, livet kallar. Jag har dock inget av vikt att ta itu med. Men det låter ju bra.