I inlägget före det här skrev jag att mina tår kunde känna att det var en jäkligt bra dag. De hade fel. Det var en fantastiskt underbart jäkligt bra dag. Dagens resultat genererade en tripp till huvudstaden från torsdag – söndag där aktiviteterna tyvärr är lite småhemliga tills på onsdag. Men jag har haft sjukt roligt och att få flyga dit och hem (istället för tåg) var ju bara det en bra grej.

Men, tråkigt nog vi hade någon form av orkanvindar i länet igår. I alla fall här för allt ser annorlunda ut. Innan jag for var det alla möjliga färger i träden, gult, orangea, rött – ja ni vet, en typiskt höst. Men nu har 75% av alla löv blåst bort till följd av orkanvindarna så det är inte så höstigt och mysigt längre.

Och ja! Världen är pytteliten! För förutom att jag såg en Storumanbo inne på Åhléns city i lördags när det var löningshelg och fruktansvärt trångt så fick jag ett kärt återseende igår. Medan jag satt på flygplatsen och väntade så satte sig min svenskalärare jag hade i gymnasiet mtt framför mig. Henne har jag inte träffat sen studenten så det var hur roligt som helst.

Nu ska jag dock göra något annat. Jag är fruktansvärt seg i både kropp och knopp så dagens ansträngning blir något halvdant tror jag. Vi kan kalla det här för en semestermåndag.