Politisk vilja och ansvarsfullt ledarskap är nödvändigt

Det finns ett enda globalt avtal på hälsans område, en konvention som förhandlats fram av WHO och som trädde i kraft år 2005. Det avtalet handlar om att begränsa tobakens skadeverkningar och minska tobaksindustrins inflytande. Sedan början av 1950-talet har kunskap funnits om att tobaksanvändning innebär risk för sjuklighet och förtidig död. Klimatförändringarna påverkar också människors hälsa och kommer att göra det alltmer i framtiden.

   I den vetenskapliga tidskriften The Lancet publiceras idag en text där jag och mina medförfattare drar paralleller mellan utvecklingen av ett klimatavtal och ramkonventionen mot tobak. Det tog mer än 50 år från det att kunskap fanns om tobakens farlighet till dess att världen enats om ett avtal. Detta dröjsmål har kostat miljontals människors hälsa och liv och det svaga genomförandet kostar varje år 5,4 miljoner människor livet. Idag, några år efter att tobakskonventionen trätt i kraft, är det bara 5 % av världens befolkning som bor i länder där hela eller delar av konventionens beslut genomförts. Några dröjsmål har vi inte tid med då det gäller klimatet. Skadan från tobaksbruk drabbar rökaren individuellt eller andra indirekt via passiv rökning. Effekterna från klimatförändringen är globala och kommer att drabba alla. Paradoxen är att de länder som hittills släppt ut minst växthusgaser är de som är hårdast drabbade av klimatförändringarna. Om vi idag helt och hållet skulle stoppa alla utsläpp av växthusgaser så tar det ändå mer än trettio år innan det märks på klimatsystemet. Alltså, världen behöver ett starkt, bindande avtal i Köpenhamn som också innehåller överenskommelser om hur höginkomstländer kan stärka klimatvänlig utveckling i låginkomstländer. Det ligger i allas intresse. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

Maria Nilsson