Att prutta eller rapa är dåligt för klimatet. Åtminstone har man sagt det när det gäller kossorna. Och är det inte folkskick om vi gör det. Det tycker eleverna i klass fem i Hornnes barneskule. De hade klistrat upp en lång rad förslag till vad de tycker inte är folkskick. Otroligt kul.

"Ikke snack när andre har ordet",  "Å spark är dåligt folkskick"  "Ikke prompe i kyrkja" var några av förslagen.

Så nu vet ni det: prutta inte i kyrkan!

Yngsta publiken hittills hade jag i Hornnes barneskole, där jag pratade för 4-6 klasserna, alltså barn 10-12 år.  På bilden är femteklassarna.

Yngsta, men kanske var de mest intresserade jag haft.  Jag tycker det var fantastiskt hur bra de förstod svenska och hängde med i det svåra ämnet.

Jag kortade ner föredraget och sänkte det till en nivå som skulle passa dem.

Ibland fick jag mig ett gott smile. Vilket nordiskt land eller ögrupp tror ni det här är, sa jag när jag visade en bild från Färöarna. – Kina, föreslog en av eleverna.,

På eftermiddagen pratade jag för Evje ungdomsskolas niondeklassare. Betydligt stökigare och mer ointresserade, men så var det också sista lektionen för dagen.

Dagens överraskning blev att jag av en händelse fick veta av en av lärarna att jag också skulle prata på biblioteket i Evje på kvällen. Suck, då gör jag väl det.

Det fanns inte på mitt schema men hade marknadsförts.

Undrar hur många jag nått ut till med mitt klimatbudskap. Det är inte bara de som jag pratar för vid föredragen utan eftersom media uppmärksammar mina besök ganska generöst – i dag med en helsida i stora Agderposten – blir antalet mottagare betydligt fler.

Inom tidningsbranschen brukar man prata om räckvidd, antalet läsare man når ut till. Jag tror jag börjar ha en snygg räckvidd med min klimatresa nu, åtminstone i Norge.

Snyggaste lösningen för sortering av sopor hittade jag på biblioteket Arendal. Det ser ut som en snygg möbel, men inne i varje låda ligger sopkärlen för olika avfall.

Det är först när man drar ut dem som man inser det.

Jag kan tänka mig att en sån här kan vara populär i alla möjliga offentliga byggnader eller privata hushåll.

Arendal är en klimatneutral stad. Man har gjort fler insatser än vad som är brukligt  och det finns en uttalad medvetenhet och ambition när det gäller miljö- och klimatfrågorna.

Nere vid kajen vajar FN:s flagga. Förenta Nationernas miljöprogram Grind har nämligen sitt huvudsäte här. Det kan också ha bidragit till att stadens styrande fått upp ögonen för frågorna.

Stadsbornas miljöintresset avspeglades också vid det möte jag hade för allmänheten på stadsbiblioteket. Det kom fler åhörare än vanligt och frågorna var fler än tidigare.

En dag i klimatets tjänst är ganska välfylld. Så här såg måndagen ut:

kl 08.00 Väckning, bor på Thon Hotel i Arendal

kl 08.30 Frukost

kl 09.10 Blir upphämtad på hotellet av Folkeakademiets lokale representant som tar mig med till en intervju som han ordnat vid regionens stora tidning Agderposten.

Kl 10.30 Åker till Tvedestrand där kulturchefen möter mig och skjutsar mig till Risöy folkhögskola.

Kl 11.00 Lunch på skolan. Risgrynsgröt, vilket härligt alternativ till de annars så vanliga mackorna!

Kl 11.30 Föredrag om klimat för 70 elever. Såg ut som att de gillade det.
Bevakades av Tvedestrandsposten.

Kl 13.00 Rundvisning i Tvedestrand av kulturchefen och besök i Bokbyen, en kulturell satsning på antikvariat.

Kl 14.30 Återresa till Arendal.

Kl 15.00 Avtalad tid för testning av teknik enligt bibliotekets begäran inför kvällens möte med allmänheten.

Kl 15.30 Fotografering för Agderposten.

Kl 16.00-18.00 Ledig tid.

Kl 18.00 Installering på stadsbiblioteket

Kl 19.00-20.30 Föredrag och efterföljande debatt.

Kl 21.00  Big Mac Meny och tillbaka på hotellet. Gäsp.

Tidig läggning inför tidig väckning eftersom jag på morgonen ska upp till två skolor längre inåt landet. 20 mils bilkörning.

En symbolisk bild av vårt energiberoende.

Tvedestrand var en gång den folktätaste staden i Norge, men det var för att husen ligger tät, tätt på varandra. Men när man sammanslogs med grannkommunen Holt fick man en betydligt större yta och tappade titeln.

Jag besökte ett paradis för bokälskare. Folk från hela Norge strömmar till Tvedestrand för att köpa begagnade böcker.

Här har man nämligen skapat en bokstad. Man har tagit tillvara de tomma lokalerna i den gamla stadsdelen och öppnat det ena antikvariatet efter det andra. Sommartid räknar man med att det finns 15-20 affärer som säljer begagnade böcker och sammanlagt har man en kvarts miljon böcker i byn.

– Folk hittar böcker de inte ens trodde  fanns, säger kulturchefen  Jan Klövstad.

Mest populära böckerna är böcker inom jakt och fiske, polarforskning och lokalhistoria.

Ett utmärkt sätt att rädda och sprida gamla böcker, ta tillvara gamla hus och skapa en turistattraktion.

Vind i seglen när det gäller miljö och klimat har Risöy folkhögskola i södra Norge. Skolan är miljöcerifierad och de belastningar man gör med resor och liknande får eleverna utsläppspengar som de kan placera i klimatvänliga satsningar.

– Det är viktigt att de själv får tänka efter hur de vill kompensera fotavtryck vi gör och att de får en känsla för hållbart samhälle, säger Morten Rösås, inspektor och lärare vid skolan.

Risöys folkhögskola ligger vacker i den allra yttersta skärgården, några kobbars avstånd från ett öppet Kattegatt. Skolan startades som en skola för unga sjömän som skulle lära sig leva ett sunt och kristet liv inför sina långa resor.

Fortfarande har folkhögskolan en kristen värdegrund, men det som lockar flest elever är den maritima linjen, där man lär sig segla, paddla och leva i skärgården.

Man har vind i seglen och eleverna har en alldeles speciellt förhållande till naturen. Det märkes vid föredraget för 70 av dem.