Inför en Shape up!-kväll sätter jag upp ungefär 400 affischer. Affischering är aldrig roligt. Det finns värre saker här i livet men affischering ser jag som ett nödvändigt ont. Det tar sin tid och det räcker inte med en runda för att nå ut. Affischerna sitter inte kvar länge, antingen blir de överlappade eller nedrivna. Därför måste man gå flera rundor, helst varje dag, start cirka två veckor innan klubbkvällen.

Ibland är det svinkallt ute, flera minusgrader. Det hjälper inte om man är varmt klädd. Vantarna måste av för varje affisch man sätter upp, speciellt när de ska tejpas upp för annars blir tejpen luddig och fastnar inte. Ibland regnar det. Då är det ingen idé att affischera utomhus, de regnar sönder på mindre än en halvtimme. Det ultimata väderförhållandet är helt klart sol och värme, men då vill man helst hitta på annat.

Det är en konst att affischera rätt. Vi som affischerar ofta är medvetna om de oskrivna reglerna och de flesta följer också dem, med det finns idioter.

Regel nummer ett: undvik affischera över något som inte har varit. Om det verkligen inte finns något val ser jag till att inte affischera över samma happening flera gånger.

Nummer två (för oss klubbarrangörer): undvik affischera över någon annan klubb. Visa respekt.

Nummer tre: Spamma inte. Alltså, affischera inte fler än två (högst tre affischer om det rör sig om ett stort utrymme) bredvid varann.

Nummer fyra: Om någon har gått bärsärk och affischerat över dina affischer och du ser att det gjorts metodiskt – gör samma sak tillbaka. Sätt hårt mot hårt, det är tyvärr det enda sättet att överleva i affischeringsdjungeln.

Det finns som sagt värre saker här i livet och det känns fel att klaga, men som klubbarrangör är ändå affischering det tråkigaste som finns. Men det är värt allt slit. Det är genom affischerna vi når ut till folk och utan våra besökare skulle inte Shape up! finnas. Ett nödvändigt ont.

Nina Kienast