Jag är sedan i måndags hemkommen från Stockholm och jag har bara en sak att säga: ni som går ut på klubbar i Umeå borde slappna av. Många här är sjukt trendkänsliga när det kommer till vad som spelas på dansgolvet. I Stockholm är det helt andra grejer. Där kan man spela nästan vad som helst, både gammalt och nytt, så länge det är bra.

Jag aktar mig ofta för att spela gamla klassiker i Umeå, eftersom det inte bara är en gång man har fått skit för det. Varför är det så?

I lördags spelade jag på ACE, på Mango i Stockholm och folk ville med några få undantag höra låtar med minst fem år på nacken. Men eftersom jag är van vid hur det är i Umeå hade jag svårt att uppfylla önskningarna och spelade som jag brukade, vilket funkade jättebra det med. Just för att man i Stockholm inte bryr sig värst. Det känns sjukt befriande.

På lördag är det Shape up! igen. Då blir det mycket nytt och en del gammalt också. Vad Audiofon och Addeboy vs. Cliff spelar vet bara de själva. Vi ses!

Nina Kienast