Jag tänkte på det här med affischeringsfrågan som nu är på tapeten igen. Att det finns för få lagliga affischeringsytor inne i stan, som nu kan komma att lösas med ett flertal affischtavlor.

Det är ett jättebra initiativ från kommunen, men jag är orolig att tavlorna kommer vara för få. De får inte underskatta mängden affischer, för här talar vi om sjukt många föreningar och klubbar som vill nå ut. Sen tycker jag inte det är något snack om saken, tavlorna måste finnas nere i centrum. Det är där situationen är som värst och ute i stadsdelarna finns det gott om studentkorridorer med anslagstavlor. Och universitetsområdet. Där kryllar det av anslagstavlor.

Klart att tavlorna skulle göra sig bra på andra ställen också, men det är främst inne i stadskärnan det är mest akut. Nu finns det, vad jag kan se, två lagliga ställen att affischera på: inne i Stadsbiblioteket och en liten sketen tavla utomhus, på väg mot Väst på stan. Det är inte konstigt att det hänger affischer på elskåp, husväggar och baksidor av vägskyltar.

Jag personligen gillar när det är lite liv i stan. Utan affischer, klisterlappar och liknande skulle Umeå vara en väldigt tråkig, steril och opersonlig stad. Kulturlivet flödar och det är något jag tycker vi alla måste ta till vara på, vare sig affischerna är uppsatta på lagliga eller olagliga väggar.

Nina Kienast

Jag satt och tänkte på klubbar i stan som drivits eller drivs av kvinnor (Hype it, Subjekt, Demimonde, Ride the spirit and soultrain, Shape Up!, Cool for cats, Community). När jag gick igenom listan på klubbar i huvet så mindes jag en bunt andra klubbar som inte finns längre….insåg bara att Umeå nästan alltid haft en hyfsad bra klubbscen. Jag räknar upp de som jag minns.

Umeå R.I.P klubb wiki (fyll gärna på listan i kommentarer):

Ping (Kulturföreningen Ping)
Stairs
Disco 2000
Buzz
Demimonde
Ride the spirit and soultrain
La difference
Hifive
Modos
Hyrbis
Kontra
Cool for cats
Staccato
Community
Basement
Payday

Hur lång livstid har en klubb? Hur länge bör den finnas? Sthlm Klubben Baba Sonic firar sitt 7 års jubileum i år vilket är ovanligt hög ålder.

De flesta av klubbarna som jag listat hade en livslängd på 2-4 år, en del mindre och ett fåtal längre. Jaja, nog om det.

Facebook har blivit ett väldigt populärt klubbhangout. Det finns inte många arrangörer eller klubbar som inte syns där, tar vara på de redskap som finns där, tex bjuda in människor till kvällarna, sprida ordet, nå ut till folk som man inte hade kommit i kontakt med annars. Shape Up! är inget undantag. Vi ser väl hur länge det håller med Facebook innan alla tröttnar och flyttar vidare, arrangörerna lär följa med i flytten som nåt kvalster.

http://www.facebook.com/group.php?gid=4979007706

Musik:

The Cure – Fire in Cairo (Egyptian remix)
M83 – Graveyard girl
Black kids – Im not gonna teach your boyfriend how to dance with you (The Twelves remix)

Kvällens video:

Jag har blivit sjuk, klassikern efter en festival. Jag hostar och är hes. Perfekt nu inför min radiointervju senare i eftermiddag! Får försöka mjuka upp rösten med te och hoppas på det bästa. Jag ska intervjua Magnus om The Swedish Model-grejen, lär bli kul!

På lördag ska jag göra mitt radioreportage. Tänkte mig tjejerna bakom klubben Hype it (som kör på News/Costa’s på lördag), lyfta fram just att de är klubbarrangörer och kvinnor eftersom det är, tyvärr, väldigt ont om det. Varför är det på det viset? Vågar vi inte? Är vi inte intresserade? Eller vad kan det vara, tar männen för mycket plats och har lättare att bli tagna på allvar?

Jag har som kvinna och dj och klubbarrangör aldrig någonsin varit med om något negativt, men jag har hört andra kvinnor inom kulturlivet som har fått höra att de inte kan sitt jobb. "Du vet inte hur du gör, jag kan det där bättre, låt mig visa hur det går till".

Men alltså, hur svårt kan det vara? Vi snackar inte om ett traditionellt könsbudet yrke.

Nina Kienast