Etikett: W.A.S.P.

Coverkampen: Paint it Blacks

Av , , 1 kommentar 2

ROLLING STONES har aldrig varit något favoritband direkt, men "Paint it Black" har alltid fallit mig i smaken. Av någon underlig anledning samlade jag på mig så många coverversioner som jag bara kunde finna av  denna gamla dänga en gång i tiden. Det mesta visade sig tyvärr vara rena dyngan, men här nedan presenterar jag dock två versioner som faller mig i smaken.  

 

I wanna pee on somebody…..

Av , , 1 kommentar 1

 

Nu kanske frasen i bloggtiteln är lite att ta i, men dagens inlägg kommer att avhandla just lyrik och om lite tankar kring varför (för egen del åtminstone) man inte längre lägger riktigt lika stor vikt på lyriken som en gång i tiden. Eller snarare lite funderingar och spekuleringar över varför det blivit just så.

I wanna be somebody,
Be somebody soon
I wanna be somebody
Be somebody too
[W.A.S.P. – "I wanna be somebody" 1984]

Som en liten knodd i mitten på 80-talet var det väldigt lätt att sjunga med till musiken på de få kassetterna som man ägde (W.A.S.P, TWISTER SISTER och KISS), det spelade ingen större roll vad man sjöng, ens engelska var inte direkt på topp och man sjöng helt enkelt bara med på ett manér som liknade originalet. Fröet till detta blogginlägg såddes förra helgen då jag satt på krogen med en polare och ur stereon ljöd just W.A.S.P.s "I wanna be somebody" och jag fick den simpla frågan om de sjunger "Be somebody soon" eller "Be somebody too"?
Med skam i blicken och en liten tids fundering fick mitt svar bli att jag tyvärr inte kunde svara på detta med 100% säkerhet. Detta sved något oerhört, uppvuxen med skivan i fråga osv. Jag bestämde mig för att plocka upp iPhonen och googla fram ett svar, och det är just här en av mina teser kommer fram. Har jag/vi blivit dåliga/sämre på att memorera lyrik och dylikt just p.g.a det nya samhället vi lever i? Ett samhälle där all information finns tillgänglig i fickan.

Jag kommer ihåg en tid då jag kunde rabbla lyriken till exempelvis DISSECTIONs "The Somberlain" både framlänges och så gott som baklänges. En tid då man satt i timmar och kliade sig på huvudet för att tyda skriverierna på MARDUKs "Those of the Unlight" platta (Damn You! versala Frankenstein teckensnitt i silver!). Idag hade jag helt enkelt bara googlat och fått ett svar på under en minut, smidigt förvisso, men detta medför ju även att en del av charmen av att få klura på saken går förlorad. 

Nu låter det ju verkligen som att jag bara sitter här och förbannar dagens teknologi och internet, men faktum kvarstår att jag inte kan sticka under stolen med att dessa två saker faktiskt förbättrat min vardag mer än det har stjälpt. Internet har hjälpt miljontals band att nå ut med sin musik, detta både på gott och ont i och med att det helt plötsligt finns alldeles för mycket musik som man vill ta del av. Eller kan det förresten finnas för mycket musik? Innan internet så köpte man skivor i den mån man hade råd och hade man inte råd med skivor så tape-tradade man med folk runt om i världen. Det fanns således en stor tillgång på ny musik redan då, men den var limiterad till hur pass mycket tid och energi man orkade lägga på handskrivna brev och att spela in kassetter.

Kan det helt enkelt vara så att jag tappat intresse och inte fokuserar på lyriken i dagens skivor på samma sätt som förr?
Svaret på detta måste tyvärr bli ett ja. Missförstå mig rätt dock, det finns fortfarande en hel drös artister vars lyrik alltid kommer att ha en lika stor betydelse som själva musiken. KING DIAMOND är ett gott exempel på detta, då varje nytt skivsläpp med denne herre är det närmaste jag någonsin kommit till en religiös upplevelse. Ritualen är ALLTID den samma; Skiva inhandlas, telefon och alla andra störningsobjekt släcks ner, hörlurarna åker på, jag intar en avslappnad position i soffa/fåtölj, öppnar texthäftet och trycker på play.

Vad jag däremot försöker göra (speciellt när det kommer till skivor jag recenserar) med nästan allt jag lyssnar på, förrutom att lyssna på sången, är att jag åtminstone tar en snabb titt på lyriken (om sådan finns tillgänglig). Lyriken finns ju där av en anledning och inte bara som ett nödvändigt ont (förrutom i OBITUARYs fall kanske;) "Kalle" sitter ju inte bara där hemma och plitar ner en lyrik för att sångaren skall ha något att sjunga, utan oftast handlar det om timmar av hårt arbete och således förtjänar den även att läsas av lyssnaren, speciellt då detta ofta kan höja helhetsintrycket. Nu vet jag ju att dagens sanning tyvärr är den att många avstår från att köpa fysiska exemplar av album och jag vet faktiskt inte alls hur detta fungerar? Får man med en digitalversion av omslagskonsten och eventuell lyrik? Om inte så kan jag åtminstone rekommendera darklyrics.com som en bra källa för lyrik till massor av metal plattor, både nya som gamla.

Som avslutning måste jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete efter att ha skrivit detta inlägg och lovar på heder och samvete att än en gång börja lägga mer vikt på lyriken på de skivor jag lyssnar på.