Suck… Det går inte att sätta sin tilltro till stora företag. De har ett enda för ögonen och det är att tjäna så mycket pengar som möjligt till sina aktieägare. Det är dubbelt det här med Volvo lastvagnar. Vi vill ju att lasbils- och långtradartrafiken ska minskas på våra vägar till förmån för exvis tåg. Men vi vill ju i allra högsta grad ha en levande stad där människor har ett arbete att gå till.

Nåväl…nu får politikerna i Umeå en stor uppgift att försöka rädda jobben kvar. Lycka till.

Idag har jag ägnat mig åt en sån trivial sysselsättning som att möblera om i Kyrkan på Röbäck. Vi vill ju ha ett kyrkorum som man både kan fira gudstjänst och fika i. Det tror vi att vi har nu. Jag har fått lära mig att den estetiska utformningen av ett rum är helt avgörande för hur vi uppfattar rummet. Ni har säkert möblerat mer än en gång hemma i era rum.
Men man måste våga tänka fritt annars riskerar man att bara falla in i gamla rutiner.

I kväll ska vi ha julgransplundring i en annan kyrka Böleängkyrkan. Vi har tillverkat en stor Pinata som barnen ska få slå sönder så att godis ramlar ner på golvet.
Sen ska vi sjunga och dansa. Det gäller att suuuga ut det sista dropparna av julen.
Kyrkan ligger bara ett stenkast från Volvo Umeverken så jag lovar att rikta focus på de varslade arbetarna…

Jag är glad varje morgon att jag har ett jobb att gå till. Som präst är jag alltid uppskattad när jag kommer. Tänk bara att få komma in i ett helt vanligt hem när någon har dött, ska döpas eller vigas. Sån värme och sån öppenhet. Tårar och skratt, kärlek och vrede allt får plats.

Så tänkte vi oxå då vi bjöd in Eldkvarn till konsert och gudstjänst 7-8 februari. Eldkvarns fantastiska musik och texter gör sig helt rätt tillsammans med kyrkans gudstjänst. Och den 8 februari 11.00 då blir det halleluja moment i Tegs kyrka. Mer om det senare.

Ja nu återstår att göra mat till barnen och skjutsa till konståkning…sen blir det julgransplundring som sagt. Vi hörs i morrn.