Ja så har 2 av 40 dagar gått i min självvalda internet-fasta. Det funkar ganska bra även om vissa typ familjen tycker att jag är korkad som lägger ner nåt jag tycker är roligt. Men min fru sa till mig igår att hon fattat att jag upplevde internet-användandet som lite väl mycket. Och då är det ju rätt att dra ner. Vad har du dragit in på i fastetid?

Under tiden fram till påsk satsar Svenska kyrkan i sitt internationella arbete på fasteinsamling http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=192410&ptid=0

Det är viktigt att vi delar med oss av vår rikedom. Gör det du oxå!

Go´natt!

Semla ett mycket vanligt finlandssvenskt ord för bulle.
För oss väster om kvarken betyder det kort och gott Fettisdagsbulle!

Japp, nu har jag fattat beslutet att skära ner på datortid under veckorna fram till påsk.

I kyrkorna predikar vi präster om vikten av att avstå ngt som man håller extra kärt under fastan fram till påsk. Ofta när vi tänker på fasta så handlar det om mat och att dricka fruktsoppor.
Men det kan egentligen handla om vad som helst. Nån av mina kollegor tänker avstå socker under 40 dagar, en annan tänker inte dricka alkohol eller röka, åter en annan drar in på det där extra som bara är överflöd typ extra god mat till helgerna.
Och jag ska alltså ägna minimalt med tid till facebook och vk-bloggen samt alla små tidsfördriv typ spelsajten … , jag säger inte namnet på sajten för då torskar du oxå, det är verkligen beroendeframkallande!

Jag hyser stor respekt för människor som satsar på ett helt år av icke-konsumtion och upptäcker att man egentligen inte behöver så mycket som man tror.
En annan viktig dag är buy-nothing-day. Och så är det då det här med fastan – att lära sig att avstå något yttre så att man får koll på ’kärlekarna’ i livet.

Läste precis om kollegan som återfår prästämbetet. Så roligt för den människan. Jag träffade den personen i söndags i kyrkan och jag förstod att ngt var på gång eftersom jag såg glada ögon. Alla måste få möjlighet att förändra dåliga beteenden och alla ska få minst en chans till.
Annars vore vi en rutten kyrka.

Jag lärde mig något riktigt riktigt viktigt de år jag jobbade för Öppen Gemenskap.
Det var det salutogena förhållningssättet. Salutogen i motsatt till patogen som är exvis sjukvårdens förhållningssätt. Det vill säga sjukvården tar emot sjuka människor för att hjälpa dem att bli friska. Man fokuserar kring det som är sjukt eller dåligt och vänder det till ngt friskt. Oftast funkar detta bra. Men inte alltid.
Speciellt inte för människor som har flera olika diagnoser exempelvis både ett alkoholmissbruk, diabetes och ett psykiskt funktionshinder.

Då kan det fungera bättre att arbeta salutogent, det vill säga att se vad som redan fungerar
och förmera det genom att uppmuntra och fokusera på det friska.

En människa som supit i 20 år har en ganska låg självkänsla men det finns alltid delar av personligheten som fungerar bra. Exempelvis kan människan ha en strålande social förmåga. Då gäller det att fokusera på den friska funktionen och så på lång sikt bygga ny självkänsla.

Så vill jag jobba med människor och så vill jag se på mina nära och kära oxå.

Salutogent var ordet sa Bill, friskvård sa Bull.

Go´natt!

Jag kom lite tidigare till dagis idag och då mötte jag lillan som just var på väg att spåra upp ett skidspår för morgondagens Lilla vasaloppet. Helt otroligt spännande att se fyraåringen skida på med liv och lust. Det är kul att åka skidor och jag gör det allt för sällan.

Måndag är veckans bästa dag eftersom jag är ledig. Ja det vill säga speciellt ledig är jag inte då barnen upptäckt att jag kan nyttjas till både det ena och det andra.
Jag har bara ett krav på dagen och det är att jag ska gå till och från dagis ca 8 km.

Idag blev inte vandringen så rolig som den brukar vara. Jag lyssnar på radio och fick då höra nyheten att tre män dömts till livstids fängelse för det sk grusgropsmordet.

Hur ända in i glödheta kan man döda en människa så bestialistkt och grovt. Hur är det möjligt att tre personer samtidigt förgriper sig på en människa. Nån utav dem borde ju ha förhindrat skeendet. Vi får väl snart höra hur det var med droger i kroppen etc.

Men sanningen är väl den att vi människor är kapabla till vilka djävulusiska handlingar som helst. Trots att det smärtar att säga det så är det väl just de valen som gör oss till människor och inte robotar. Jag vet inte hur man lär människor att handla på ett bra sätt även i trängda situationer.
Jag har jobbat en hel del med att lära ungdomar att säga Nej, så att det får betydelse.
Det är väldigt bra för en människa att öva sig i att säga Nej innan en specifik händelse inträffar.
Ett vanligt exempel är ju när man som 14-15 åring är på en fest och någon bjuder
på alkohol och man verkligen inte vill ha men ändå har svårt att säga Nej. Får man öva innan så är chansen större att man vågar säga Nej och trotsa alla påtryckningar.

Nej är kanske det viktigaste ordet som vi kan lära oss att hantera. Nej jag vill inte. Och vi vet hur svårt vi har att acceptera andras Nej. Människor som säger Nej anses av många vara tråkiga, trista och motarbetande. Människor som säger Ja är glada och partytypen.

Men vi vet hur det kan sluta. Kvinnan som sitter utbränd i soffan och slötittar på TV hon ångrar att hon inte lärde sig säga Nej och alltid var så himla trevlig och ställde upp på allt.

Jag tror inte att de tre livstidsdömda är några inbiciller, jag tror inte att de ens har någon form av emotionell störning. Det har bara låtit sig bli slavar under droger som har lett till att de nu har förstört livet för sig själva och för den man som de mördat. Samt att de förorsakat enormt mycket lidande för mannens anhöriga och vänner.

Såna människor måste få kännbara straff men de måste också få möjlighet till genomgripande behandling som vänder ut och in på dem så att de när de kommer ut från fängelset är ’nya’ människor.
Som tur är så har vi inte dödsstraff i Sverige. Vi jobbar inte efter devisen öga för öga, tand för tand. Utan vi tror på att människor trots allt vad vi ställer till med ändå har rätt till en andra chans efter avtjänat straff.

Ja kära nån, stackars människor…

Enkel psykologisk karta för vägen till självkännedom

Under dagen har jag träffat 10 underbara ungdomar i en ledarskola som Tegs församling håller i.
Vi pratade om det sk JoHaris fönster, hur vi och andra ser på oss själva. Om du tittar på bilden överst så kan du se att där finns en bit av fönstret som har rubriken fasad.
Det är det i vårt liv som är okänt för andra men det som vi själva känner väl till.

Just denna ruta skapade stor diskussion. Hur mycket ska jag berätta för andra om mig själv? Var går skillnaden mellan det personliga och det privata? Måste jag ha kvar saker inom mig som förblir okända för andra? Hur mycket ska jag lära känna en annan människa för att kunna säga att jag känner människan väl? Ja, så gick samtalet och det kommer att fortsätta 😉

Ibland kan jag känna att vi är lite töntiga/enkelspåriga i kyrkan som gräver och grottar i våra liv så mycket som vi gör. Nästan alla predikningar innehåller någon form av moralisk uppmaning eller genomskådande av människans belägenhet. Eller så är det våra nederlag och tillkortakommanden som är i focus. Det är sällan det där enkla och enbart livsglada.

Kåt på livet var länge sen jag hörde i kyrkan. Det var viss jag själv som sa så en gång för mer än tio år sen i kyrkan och då citerade jag tidningen Glöd, som alla gymnasieungdomar kunde läsa på 90-talet. Det finns mycket som skymmer sikten i kyrkan. Mångordigheten är en sak. Tilliten en annan, jag menar att kyrkan sällan har tillit till helt vanliga människor och deras liv. Senast fick jag ett förslag om att göra en gudstjänst för människor som behöver återupprättelse efter att ha blivit utsatta för exvis sexuella övergrepp.
Det vill jag göra tänker jag.
Jag vill att kyrkan ska medverka till att alla människor får upprättelse.

Och tillsammans med ungdomarna så känner jag att jag lever, Där finns inga tabun eller ord som inte får sägas. Där planerar vi för att ha kul och för att lära känna varandra mer. Där byter vi livstankar med varandra.

Det fanns oxå en ruta till av fönstret som vi pratade om. Den längs ned till höger, det okända. Och det är ju verkligen spännande med det som är dolt i våra liv både för andra och för mig. Jag väljer att se den blinda rutan som möjlighet snarare än skrämmande framtid.

Tänk om vi alla går omkring med dolda eller okända talanger. Att vi s a s står still i utvecklingen medan det slumrar fantastiska gåvor i vårt inre. Hur ska jag locka fram det? Hur ska jag tillsammans med andra låta solen lysa över det okända? Spännande.

Jag tror att det är bitar av den känslan som driver forskaren. Och jag skulle önska att politiker i exvis Umeå jobbade mer med innovation och nyskapande. I dags läget sitter det verkligen fast i politiker-Umeå.
Badhuset går i stå. Kajen förfaller. Rondellbyggande har lagts ner. Och lösningen på den skitiga luften i Umeå stavas bara V ä g p a k e t.

Kanske skulle jag hålla en inspirerande föreläsning för kommunfullmäktige utifrån de erfarenheter jag fått av att möta ungdomarna.
Vi får väl se.

Go´natt!

Vitryggig hackspett av hankön. Otroligt vacker fågel!

Lördag morgon är för mig lika med naturmorgon i P1. 6-8 ligger jag i sängen och lyssnar i mobilen.
I dag handlade det bl a vitryggig hackspett och den gamle läkaren som för kamp mot skogsbolagens skövling av gammal skog.

Vitryggig hackspett. Nån sån har jag aldrig sett. Men det sägs att det bara finns några få häckande par i hela landet. Hackspetten är en sk paraplyart dvs om den kan räddas kvar så betyder det nytt liv för ca 180 andra arter av djur och skalbaggar. Det satsas stora pengar och skogsbolagen uppmanas att skapa situationer i skogen som liknar den efter katastrofer. Brand, tromber, orkaner mm. Då blir skogen ett livskraftigt område för småkryp och hackspettar.

Jag fick plötsligt en sån lust att vistas mer i skogen. Det hinns inte med i det dagliga liv som vi lever men det är en av mina största ambitioner. Och vi är ändå var och varannan helg ute i skogen eller vid havet. Gör upp en eld, gräddar lite pannkaka och bara myser.
Vi känner till åtminstone 10 fantastiska platser att åka eller gå till. Kont, längst ute vid havet på stenarna. Vindelälven uppströms Vännäsby (finns fler än 5 otroliga grillplaster). Tavelsjöberget med vidunderlig utsikt. Hamptjärnsberget, om man åker skidor eller går bakvägen till stugan blir det stor upplevelse. Kulla efter skogsbilvägen upp på berget.

Tja, det var några lättförklarade platser.

Vi har en gjutgärnspanna som vi lätt tar med oss i ryggan plus lite torrved (finns inte alltid på plats) Sen frågar vi barnen om de vill med och alltid är det en eller två och ibland oxå nån kompis. För mig finns inget bättre fritidsnöje. Är vi sura när vi far så är vi glada när vi kommer hem.

Genom åren har vi bjudit med oss många familjer och vänner som sällan eller aldrig eldar i skogen.

Idag tror jag inte att vi hinner elda för jag ska döpa och viga. Det är ju oxå att göra upp en slags eld.

Livet känns roligt just nu. Jag gillar när det mesta flyter på. Mängder med positiva människor runt omkring vilket sporrar till att själv vara positiv, i alla möten.
Nu är det bestämt, tingsrätten har gett SAAB möjlighet att rekonstruera bolaget.

Jag minns familjens första SAAB, en grön 99 tror jag det var. Det var mycket prat om att köra svenska bilar på 60- och 70-talet. Jag minns att pappa menade att det var bra för Sverige att just vi körde omkring i en SAAB. Sen minns jag under studietiden i Uppsala. Jag hade fått ta över min mammas gula SAAB V4 med frihjul. Gissa om det gick att spara soppa.

Men när barnen kom så tvingades vi byta upp oss. Det kändes urtrist att göra sig av med SAABen. Jag tror att många människor runt omkring i landet, inklusive Karlsson på taket (rallyföraren för viss körde han SAAB) har minnen av SAAB och VOLVO.

Sen hände nåt. VOLVO blev så otroligt mer populärt. Men det var fortfarande SAAB som var vinterbilen, den var ju framhjulsdriven och tog sig över allt. Nästan.
Min kompis Uffe han kunde göra enorma framhjulssladdar med sin farsas SAAB och jag klarade väl av det till slut jag oxå.

Nu är det sannerligen kris för denna goa gamla svenska bil. Rekonstruera företaget. Ja det innebär ju i stort sett att alla som har fordringar inklusive staten, bara får max 25% i betalning. Och jag tror att alla måste gå med på det för att det ska funka.

Tänk om vi skulle göra så i våra relationer. När det krisar sig och relationen riskerar att gå i konkurs, då skulle vi rekonstruera relationen.

Alla krav som jag har skriver jag ner till 25% och alla drömmar jag har om hur det skulle kunna vara de drar jag tillbaka.

Jag tror att företag lämpar sig bättre för detta…

Trevlig fredagkväll

Ett kärlekspar, vilket som helst!

Tack VK för den publiciteten.
Men det är egentligen ganska trist att jag verkar vara den enda bloggande prästen i Umeå. Hallå ni andra prällar var är ni? Bara på Facebook, ni vet väl om att facebook tar patent på alla era bilder och texter även efter det ni lämnat Fb. Det tror jag inte VK gör.

Förresten är det väl inte så himla stort att en präst bloggar.
Präster är väl oxå helt vanliga människor som gillar det som andra gillar.

Idag i fikarummet på jobbet så pratade vi om vad som händer i kyrkorna i Umeå (och naturligtvis i kyrkorna runt i landet) den 1 maj.
Förutom att det är den enda fasta lediga dag som vi garanterat har under hela året eftersom det är arbetarnas dag. Ja förutom det så verkar det som att äktenskapet blir öppet för både man+man och kvinna+kvinna och det mer traditionella kvinna+man.
Än så länge bara i borgerlig form, dock.

Men frågan som gällde vid fikabordet den var; Vad gör vi präster när Nils och Mats och Jeanette och Karin (fingerade personer) kommer till expeditionen för att boka vigsel?

Vi velade lite på svaren tills vår kyrkoherde kom in i rummet och då kunde han berätta att vi som präster ännu inte kommer att ha någon vigselrätt för par med lika kön. Det kommer vi kanske att få efter det att Kyrkomötet fattat beslut. Och då blir det kanske på samma sätt som när kyrkan fattade ett beslut om att sammanviga skilda personer ännu en gång.
Det blev stor storm på en del ställen.
Ja det var problem med det i kyrkan så sent som på 1970-talet. Men nu har då inte jag hört någon som pratar om det i kyrkan. Vad jag menar är att kyrkan naturligtvis kommer att fatta beslutet att göra det möjligt för oss präster att viga personer med lika kön.
Och att en hel del kommer att protestera för att det går emot deras samvete.
Det måste man ju få. Men kyrkan måste garantera att det går att få vigsel i kyrkan. Och då gäller väl som vanligt att en av de kära måste tillhöra sv kyrkan för att få det s a s gratis.
Vi är många präster som absolut kommer att viga.

En broder i förskingringen Ulf Franzen har uttalat sig i SVT om detta kolla http://playrapport.se/#/video/1414713

Det är ju kärleken som är det viktiga inte om subjektet är man eller kvinna. Den gamle brodern Augustinus lär ju ha sagt; Älska Gud och gör vad du vill. Det är en god devis.

Vi har ju som präster hur som helt en ganska dyster statistik av våra vigslar. Jag tror att mer än 60 % av äktenskapen spricker. Vi måste ta i lite mer med välsignelsen tror jag. ;))

Tänk om det är så att homosexuella människor eftersom de har fått vänta så länge på att få gifta sig som annat folk nu kommer att visa en hetero som mig att förhållanden är till för att arbetas på.

Så svaret på frågan om vad som händer när likakönade par kommer till kyrkan 1 maj för att få ställa till med bröllop i kyrkan det är; Tyvärr jag har inte rätt att viga er, men kom igen om 6 månader då går det nog bra.

Tack gode gud för fikarum!

Jag tycker att var jag än är så pratar människor om att det där ska jag lägga till mitt CV. Det är nästan så att om man står i hamburgerkön och så är det nån som absolut vill komma före i kön för att han har bråttom och sen då hans släppts förbi så säger tjejen i kön; -Jag ska lägga till mitt CV att jag är tolerant, ödmjuk och gästvänlig. Du kanske tycker att jag överdriver men ta en sväng på stan och /eller i nån förening så får du höra hur snacket går.
Härom dagen var det en kollega i kyrkan som lockade konfirmanderna med att det här kan ni skriva i ert CV…Näe, CV det är bara ett gigantiskt tillfälle att ljuga utan att det är ljug.

När 18 åringar skriver CV:n som dom lägger ut på nätet för allas beskådan då börjar jag fundera på om dom lärt sig vad ordet CV betyder: Curriculum Vitae vilket på svenska heter levnadsbeskrivning. Jag tvivlar inte en sekund på att en 18-åring kan ha en ganska gedigen beskrivning över sitt liv, och kanske även en 15-åring kan detsamma. Men, det kan ju inte rimligen finnas så stor arbetslivserfarenhet att tala om. Även om man räknar in alla sommarjobb, PRAO-tider och eventuella arbeten i familjeföretaget.

Jag minns oxå att när jag fyllde arton så tyckte jag att jag kunde såååå mycket och visste sååå mycket om det mesta. Idag när jag är snart 49 år så tänker jag; vad ska jag skriva i ett CV som kan både låta trovärdigt och ge en bild om vem jag är. Mitt CV skulle kunna vara 1 A4 långt. Eller så skulle det kunna vara 10 A4 sidor med en massa bluddr om vilka kurser jag gått etc. Vilka jag jobbat i lag med och vem som jag haft på middag under nån matlagningskurs etc.

Det som blir mer och mer tydligt för mig är att jag tycker att erfarenhet är viktigt men att jag aldrig kan säga när jag lärt mig det ena eller det andra.

Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla, visst. Men när lärde jag mig att tala inför 600 ungdomar och göra det bra. Vad ska jag skriva i ett CV om det. Att jag hörde nån säga på en av de 100 kurser jag varit på att så här gör man när man talar inför folk och sen gjorde jag bara så. Näpp, det funkar inte så.

Ett av de bästa citaten från en mogen människas CV är nog ’livets långa och hårda skola’. Frågan är om man får ett jobb på de meriterna? Det kanske är så att man hellre ger jobbet till den som skriver om alla sina kunskaper i exvis Office-paketet.

En liten parafras från bibeln kanske kan hjälpa oss. I Jakobs brev kan vi läsa följande ’Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?’ Min fria tolkning är följande; Med alla så många kurser och intyg från utbildningar och vitsord från olika teoretiska sammanhang så blir det trots allt gärningarna eller färdigheten som fäller utslaget för arbetsgivaren.

För många år sen satt jag i KFUM:s verksamhetsutskott och vi hade som uppgift att få fram folk till sommarens läger. En amerikansk student som var i Sverige anmälde sig som frivillig till seglingsutbildningen, Hon sa ordagrant; – I´m very good at sailing. Jamen det skulle nog funka tyckte vi. Så kom sommaren och hon blev assisterande hamnkapten. Det vara bara det att hon inte kunde rigga en båt och än mindre sköta ett skot och ett roder.

Så tror jag att det oxå är med mångas CV:n. Mer bortur bäcken än ur säcken. Vattustarkt, som västerbottningen säger.

Go´natt!

”The Pirate Bay”-grundarna Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm.

Så är då rättegången ett faktum. Nu ska den mäktiga , eller fd mäktiga, musik/film/spel industrin visa sin makt mot som man anser tjuvar och banditer.
Över ett hundra miljoner vill man ha och säkert oxå Piraternas huvud på ett fat.

Men hallå…vad handlar detta om egentligen? När jag för första gången loggade in i på min första dator och kom ut på nätet så var det en stor upplevelse. Från den stunden så har internet bara fått större och större makt i mitt liv. Och ja, jag har skickat filer till vänner på andra sidan jorden. Jag har laddat ner bilder och laddat upp bilder, delat med mig av mitt liv och fått tilldelat liv av andra.

På Facebook delar jag liv med människor som jag aldrig någonsin mött tidigare och med människor som varit nära men hamnat på skuggsidan och nu igen har allt ljus på sig.
Jag tar del av nyheter och vet blixtsnabbt när ngn kastat en sko på Bush i ett annat land.
Jag såg när Saddam avrättades och jag fascineras varje dag över att vi har ett internet.

Senaste tillskottet är smått fantastiska Spotify…den musikfunktionen rullar dygnet runt hemma hos oss.

Men nu känns det som att man vill sätta begränsningar på det fria nätet. Fildelning handlar om varje människas eget samvete. Inte om fyra tekniskt kunniga grabbar och deras sajt The piratebay. Vill jag dela med mig av musik/film/spel så måste jag själv ta ansvar för det. Det enda omoraliska är om grabbarna tjänat pengar på siten. Fast det är väl inte så stor skillnad med blondinbella som gjort sig en hacka på sitt bloggande.

Det är väl klart som korvspad för oss som upplevde videons frammarch i världen och där det stod på alla hyrfilmer, FÖRBJUDET att distribuera, kopiera etc. Att vi redan då i slutet av -70 talet anade att detta var slutet för filmindustrins megaintäkter. Som man bäddar får man ligga. Vem har inte kopierat en videofilm. Och vem har inte spelat in tio i topp på vanligt kasettband och haft med sig i bilen, i tältet, på badstrand.
Idag har vi med vår mp3 spelare fulltankad med hundratals låtar.

Internet är den viktigaste reklamplatsen för alla nya artister. Får man en snutt av en låt på youtube så är lyckan gjord. För det handlar om interaktivitet.

Musik/film/spel- industrin måste tänka om. Internet måste få vara fritt.
I Kina begränsar regeringen människor uppkoppling till ’den fria världen’ och hotar med fängelse för den som vågar trotsa (dock inte under OS)
I den fria världen hotar Musik/film/spelindustrin med vite på 100-tals miljoner.

Vad händer den dagen när det finns 1500 fildelningssiter på inernet.
I vilka rättegångssalar ska alla dom få plats.

Det måste finnas andra vägar för människor som vill göra musik/film/spel att förtjäna sitt levebröd. Ett exempel…

Förra helgen hade vi Eldkvarn i kyrkan på Teg. En konsert som kostade en hel del men som finansierades av konsertbesökarna. Sedan spelade SR P1 in gudstjänsten med Eldkvarn på söndag och den har sänts i söndags som gudstjänst i P1 och finns nu utlagd på SR hemsida.

Ska jag då inte i rimlighetens namn stämma SR för att de delar den filen med mig?
Är inte Eldkvarn arga över detta? Knappast, för det ger dem åtminstone 10 nya spelningar. Konserter där de får riklig ersättning.
Jag ser absolut ingen skillnad i det som The piratebay gör och det som SR gör.

the show must go on…

I dag ringde en person och frågade om jag var emot att homosexuella ska få gifta sig borgerligt fr o m 1 maj. Hurså? svarade jag. Ja men dom kristna är ju emot homosexuella.
Jag bara ropade rakt ut i telefon,,, Nej, det är kristdemokraterna som är emot. Men inte dom kristna. Faktum är, berättade jag, att jag inte känner en enda kristen som är emot.

Va, svarade mannen i andra ändan.
Jag fortsatte och berättade om hur kyrkan är uppbyggd med en partipolitisk ansvarslinje och en teologisk församlingsstruktur.
Att sammanblanda kristen tro med ett politiskt parti oavsett om det är KD, Piratpartiet, Sap, Fp, M, C, V eller SP det är totalt vansinne.

Nu hoppas jag att Svenska kyrkan säger ett rungande ja till att viga människor som älskar varandra oavsett kön. Det skulle vara väldigt frigörande med ett tydligt och rungande Ja i den frågan från kyrkans sida.

Vi pratade vidare om hur regeringen ska arbeta med denna stora kris i allians-samarbetet.
Jag tror att det behövs rätt många klargöranden med insändare, debattartiklar etc för att slippa denna sammanblandning. Så slutade vårt samtal. Jag hade lärt mig ngt och han hade lärt sig ngt.

Det borde ligga KD varmare om hjärtat tycker jag, att motarbeta all sammanblandning mellan människors personliga tro och det värdekonservativa reaktionära politiska partiet KD.

Go´natt