Jajjamen. Plötsligt fylls lägenheten med glada tonåringar.
– Vill ni ha mat, frågar jag där de sitter i dotterns rum.
– Ja tack, svarar dom.
En stund senare så står laxspett och ris med god sallad på bordet. Vi äter och njuter och skrattar. Gud vad roligt det är med ungdomar som bara kommer så där, på besök.
Alltid något att prata om, allting något att uppröras över.

När jag var tonåring var det alltid öppet hus hemma hos oss. Även när jag inte var hemma så hände det att en eller flera av mina kompisar satt vid middagsbordet.
Det fanns förstås en nackdel och det var att det var svårt att ha hemligheter för föräldrarna. Dom visste allt och ärlighet var ett signum.

Nu mer än trettio år senare så händer det att mina polare faktiskt pratar om hur det var hemma hos oss förr.

Jag lovade ju i en tidigare blogg att jag skulle berätta mer om Såffihäm.
Tyvärr var det ganska mycket droger på Sofiehem/Ålidhem när jag växte upp.
Jag var tillsammans med en tjej som jag flera gånger fick bära hem för att hon var så stenad av, ja var det inte kontaktlim så var det öl eller vin.

Det fanns hur mycket öl och vin som helst. Ville man ta sig en fylla så fanns det alltid ngn som hade tillgång. Jag skulle säga att det faktiskt var värre på 70-talet med alkohol än det är i dag.

Å Ultrabussarna dom hade en bred kofångare av jeepmodell som var lätt att hugga tag i. Så på vintrarna tolkade vi från Sofiehemsskolan ner till Mimerskolan bakom bussarna. Livsfarligt, jo det var det men oerhört spännande och gratis.

Jag minns att jag hade ett par luddor (ni vet filtskor med gummisula VARMA!) Nå dessa luddor hade renslipad sula så det gick hur lätt som helst även om det blev lite asfalt stundtals.

Sen minns jag naturligtvis luciavakorna på Ålidhemskyrkan. Vilket drag och vilken värme från präster och församlingsassistenter. Alltid fika och massor av aktiviteter.
Senare kring 76 så var jag med och ordnade de första musik-lucia-festerna på Draggen (ja just det Dragonskolan som med stolthet bär det namnet framför ett visst danshak). Där var ca 2000 människor. Naturligtvis oerhört mycket fylla men fantastiska liveband. Vad sägs om Stetson cody group, Oidipus complex (som jag spelade i).

Men det bästa med den tiden och att vara från Sofiehem det var ändå hockeyplan vid skolan. Jag tror att jag tillsammans med senare mycket välkända tvillingar tillbringade nästan halva livet där fram till 14-15 årsåldern.
Men en gång hann jag inte hem när jag var nödig. Det kom i byxan just innan jag hann in genom dörren. Det var bara för att vi förbjudit att gena över granntomten och jag tvingades gå hela kvarteret runt.

Men det är smällar man får ta om man vill ha roligt.

Mera, mera hör jag hur du som läser ropar. Ja det kommer mera men en annan gång.
Blondin Bella åkte ut ur lets dance. Ja där ser man. Hon får väl dansa på sin blogg ;(
Inget riktigt rolig människa tycker jag. S är det väl med de flesta som bara blir kända för att de syns och inte för att de gör något vettigt, spännande…