Hej kära dagbok..

Jag tror inte att de som bloggar vågar/vill/kan/får/har möjlighet skriva på nätet som när man skrev dagbok.
Har du skrivit dagbok eller kanske skriver du dagbok. Jag gjorde det i 15-18 års åldern. Det var tidvis och bitvis ganska dråpliga berättelser från mitt liv som gymnasist.
Ett år, då jag bodde i London, skrev jag inte så mycket dagbok men nåt så in i bängen mycket brev. Jag skrev minst tre brev i veckan, ibland fler. Jag fick oxå många brev. Tror att jag hade bättre koll på kompisar och relation till dom då än vad jag nånsin haft.

Dagboken då blev mer som små noteringar om vad jag gjort under dagen. Men det är inte dagbok för mig. Dagbok är känsloberättelser. Därför blir bloggandet inte såå mycket av den varan. Andra år skrev jag kanske 1 till 4 A4/dag. En gång minns jag att jag för-skrev en berättelse på 10 A4 ark som jag sen använde på en salskrivning i svenska. Ur minnet förstås, jag har aldrig fuskat på prov under mina 18 studieår.

Jag hörde just nu när jag körde hem från stallet ett program på P3, min radio tror jag det heter.
Det var en tjej, Malin Jakobsson från Vindeln. Hon gick under beteckningen bittergöken.

Hon hade ett inslag där hon berättade, som i dagboksform, om hur ilskan kommer fram på natten. Hon svår så infernaliskt och visade prov på sin ilska med ord som jag bara inte kan skriva här. De båda tonåringarna tillsammans med mig i bilen bara gapade. Och det gjorde jag oxå. Jag tror aldrig jag hört en människa svära så. Har väl gjort det själv någon gång när livet varit riktigt sugigt, men aldrig offentligt. Hon var, jag menar, är bra!

I en dagbok kan man svära och bråka med både Gud och folk. Men skulle jag göra det i kyrkan en söndag så skulle folk sätta nattvarden i halsen. Det är liksom inte platsen för att svära och leva rövare. Men jag önskar att varje människa har en plats, och det måste inte vara i Sveriges radio ;)), där dom kan leva rövare.

Oförlöst vrede kan vara riktigt riktigt farligt. Men det orkar jag inte skriva om idag.

Ja, nu återstår inte så mycket av den här dagen. Det har blivit en del konflikter idag. En del har lösts medan andra, typ barnens läxläsning, kommer att fortgå i all evighet, känns det som.

Gonatt kära dagbok…