Slåttdalsskrevan

Nu är det helt perfekt ute. Så sanslöst vackert. Ska precis ge mig iväg på en promenad till dagis och hem igen. 8-9 km det blir suvve på min lediga dag.

I morse skjutsade jag dottern till skolan, ja till Gammlia. Dom hade skidor på schemat. 20 minuter senare ringde hon och sa att det var inställt. För kallt. -18 grader.
Jag undrar om det i typ Sydfrika eller i Spanien för den delen nånsin blir för varmt för att ha utomhusgympa. Kommer ihåg från i somras att jag såg en fotbollsmatch, kan det ha varit Peking-OS. Nå det var +40 och för varmt för att spela egentligen. Men dom sprang som galningar.

I o f s anser jag att det är bra att skolan ställer in uteaktiviteter om det kryper under 15 men nåt annat kan man väl göra. Långpromenad.

Jag har fått lära mig att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder.

För ett par år sedan åkte vi ner till Skuleberget och vidare ut mot Käl för att klättra upp till Slottdalsskrevan. Det var en regnig dag en det var den dag som bjöds. Lilla satt i stolen på ryggen och så vandrade vi sakta uppåt. Till slut var vi uppe, ca 3 km vandring uppåt, inte jobbigt i vanliga fall men nu var stigen till en bäck.

Efter en paus och den vidunderliga utsikt som det är där uppe så var det dags för nedfärd.
Jag sa till min fru att vi skulle ta det försiktigt på de slippriga stenarna. Men så plötsligt halkade jag till och vrickade foten så infernaliskt. Jag riktigt kände hur den svällde upp.

-Va ska jag göra, sa jag till min fru.
-Jamen du har inte så många val och jag tänker inte bära dej, svarade hon. Ta och remma igen skon ännu hårdare så att det stasar.
-Ja, men det gör ooont, väste jag.
-Snöra och gå! var svaret från hustrun.

Vi fortsatte den helt sanslöst smärtsamma vandringen neråt och väl nere efter 1 timme så pustade jag ut vid havsviken. Sen fortsatte vi till bilen och där fick jag hjälp att dra av mej skon. Inga alvedon här inte. Alla var sjöblöta och jag ojjade mej.
Foten var helt blå men jag hade tagit mej ner.
Då lärde jag mej att det är avgörande att jag har bra prylar på mej.
Hur hade jag annars tagit mej ner.

Jag tycker att barnen hade kunnat ta en långpromenad i stället för att bara ställa in.

Nu ska jag gå, låååångt.