Enkel psykologisk karta för vägen till självkännedom

Under dagen har jag träffat 10 underbara ungdomar i en ledarskola som Tegs församling håller i.
Vi pratade om det sk JoHaris fönster, hur vi och andra ser på oss själva. Om du tittar på bilden överst så kan du se att där finns en bit av fönstret som har rubriken fasad.
Det är det i vårt liv som är okänt för andra men det som vi själva känner väl till.

Just denna ruta skapade stor diskussion. Hur mycket ska jag berätta för andra om mig själv? Var går skillnaden mellan det personliga och det privata? Måste jag ha kvar saker inom mig som förblir okända för andra? Hur mycket ska jag lära känna en annan människa för att kunna säga att jag känner människan väl? Ja, så gick samtalet och det kommer att fortsätta 😉

Ibland kan jag känna att vi är lite töntiga/enkelspåriga i kyrkan som gräver och grottar i våra liv så mycket som vi gör. Nästan alla predikningar innehåller någon form av moralisk uppmaning eller genomskådande av människans belägenhet. Eller så är det våra nederlag och tillkortakommanden som är i focus. Det är sällan det där enkla och enbart livsglada.

Kåt på livet var länge sen jag hörde i kyrkan. Det var viss jag själv som sa så en gång för mer än tio år sen i kyrkan och då citerade jag tidningen Glöd, som alla gymnasieungdomar kunde läsa på 90-talet. Det finns mycket som skymmer sikten i kyrkan. Mångordigheten är en sak. Tilliten en annan, jag menar att kyrkan sällan har tillit till helt vanliga människor och deras liv. Senast fick jag ett förslag om att göra en gudstjänst för människor som behöver återupprättelse efter att ha blivit utsatta för exvis sexuella övergrepp.
Det vill jag göra tänker jag.
Jag vill att kyrkan ska medverka till att alla människor får upprättelse.

Och tillsammans med ungdomarna så känner jag att jag lever, Där finns inga tabun eller ord som inte får sägas. Där planerar vi för att ha kul och för att lära känna varandra mer. Där byter vi livstankar med varandra.

Det fanns oxå en ruta till av fönstret som vi pratade om. Den längs ned till höger, det okända. Och det är ju verkligen spännande med det som är dolt i våra liv både för andra och för mig. Jag väljer att se den blinda rutan som möjlighet snarare än skrämmande framtid.

Tänk om vi alla går omkring med dolda eller okända talanger. Att vi s a s står still i utvecklingen medan det slumrar fantastiska gåvor i vårt inre. Hur ska jag locka fram det? Hur ska jag tillsammans med andra låta solen lysa över det okända? Spännande.

Jag tror att det är bitar av den känslan som driver forskaren. Och jag skulle önska att politiker i exvis Umeå jobbade mer med innovation och nyskapande. I dags läget sitter det verkligen fast i politiker-Umeå.
Badhuset går i stå. Kajen förfaller. Rondellbyggande har lagts ner. Och lösningen på den skitiga luften i Umeå stavas bara V ä g p a k e t.

Kanske skulle jag hålla en inspirerande föreläsning för kommunfullmäktige utifrån de erfarenheter jag fått av att möta ungdomarna.
Vi får väl se.

Go´natt!