Jag kom lite tidigare till dagis idag och då mötte jag lillan som just var på väg att spåra upp ett skidspår för morgondagens Lilla vasaloppet. Helt otroligt spännande att se fyraåringen skida på med liv och lust. Det är kul att åka skidor och jag gör det allt för sällan.

Måndag är veckans bästa dag eftersom jag är ledig. Ja det vill säga speciellt ledig är jag inte då barnen upptäckt att jag kan nyttjas till både det ena och det andra.
Jag har bara ett krav på dagen och det är att jag ska gå till och från dagis ca 8 km.

Idag blev inte vandringen så rolig som den brukar vara. Jag lyssnar på radio och fick då höra nyheten att tre män dömts till livstids fängelse för det sk grusgropsmordet.

Hur ända in i glödheta kan man döda en människa så bestialistkt och grovt. Hur är det möjligt att tre personer samtidigt förgriper sig på en människa. Nån utav dem borde ju ha förhindrat skeendet. Vi får väl snart höra hur det var med droger i kroppen etc.

Men sanningen är väl den att vi människor är kapabla till vilka djävulusiska handlingar som helst. Trots att det smärtar att säga det så är det väl just de valen som gör oss till människor och inte robotar. Jag vet inte hur man lär människor att handla på ett bra sätt även i trängda situationer.
Jag har jobbat en hel del med att lära ungdomar att säga Nej, så att det får betydelse.
Det är väldigt bra för en människa att öva sig i att säga Nej innan en specifik händelse inträffar.
Ett vanligt exempel är ju när man som 14-15 åring är på en fest och någon bjuder
på alkohol och man verkligen inte vill ha men ändå har svårt att säga Nej. Får man öva innan så är chansen större att man vågar säga Nej och trotsa alla påtryckningar.

Nej är kanske det viktigaste ordet som vi kan lära oss att hantera. Nej jag vill inte. Och vi vet hur svårt vi har att acceptera andras Nej. Människor som säger Nej anses av många vara tråkiga, trista och motarbetande. Människor som säger Ja är glada och partytypen.

Men vi vet hur det kan sluta. Kvinnan som sitter utbränd i soffan och slötittar på TV hon ångrar att hon inte lärde sig säga Nej och alltid var så himla trevlig och ställde upp på allt.

Jag tror inte att de tre livstidsdömda är några inbiciller, jag tror inte att de ens har någon form av emotionell störning. Det har bara låtit sig bli slavar under droger som har lett till att de nu har förstört livet för sig själva och för den man som de mördat. Samt att de förorsakat enormt mycket lidande för mannens anhöriga och vänner.

Såna människor måste få kännbara straff men de måste också få möjlighet till genomgripande behandling som vänder ut och in på dem så att de när de kommer ut från fängelset är ’nya’ människor.
Som tur är så har vi inte dödsstraff i Sverige. Vi jobbar inte efter devisen öga för öga, tand för tand. Utan vi tror på att människor trots allt vad vi ställer till med ändå har rätt till en andra chans efter avtjänat straff.

Ja kära nån, stackars människor…