Solen!

Det har hänt hur många gånger som helst. Mitt under begravningen av en nära och kär människa så tittar plötsligt solen in. Från att ha varit mulet, grått och trist så släpper molnen igenom solens strålar. Och det hände där jag var idag. Kistan lystes upp i solens glans och hela scenariot fick en vändning.

Det är inte svårt att förstå varför vi kallar veckans 7:e dag för solens dag. På engelska och tyska blir det mycket tydligare än på svenska.

Som att Gud, var Gud nu behagar existera, blinkar till och ger oss en blick av ljus.

När detta händer vill jag bara stå där tyst och låta ljuset tala. Låta händelser belysas och förändras.

Det finns ett begrepp som forskare, speciellt fysiker eller matematiker tror jag, brukar tala om. Det är ordet paradigmskifte. Tillvaron eller olika händelser byter skepnad. Å då gäller det att vara med. Våga låta sig belysas och förändras.

Jag älskar solen även när den inte skiner, för jag vet att den ger mig livet.