Juver.

I stället för att ta kaffepaus med tjejerna och killarna på jobbet så tänkte jag skriva lite i bloggen.

Tänk vad mycket roligare det är att bemöta människor med kärlek än med negativ kritik.
Jag tycker att jag varje dag utvidgar mitt sätt att vara mot människor.

Jag är en ganska kritisk människa, naturligtvis både ris och ros.
Jag är analytiskt lagd och älskar att se situationens allvar och fånga vad vi har för handen och vad det är som lett oss hit. I många sammanhang vill jag vara strateg som drar upp riktlinjer och skapar sammanhang. Men just nu så känner jag att jag vill tänka och vara mer åt inspiratör. Eller kanske bara lyssnare.

I mitt jobb som präst så går det inte att bara lyssna. Folk förväntar sig att jag intar scenen, fångar bollen, tar rodret ja, du vet alla dom där ledarorden.

Men ibland, som just nu, så vill jag hellre vara filosof och lyssnare än, estradör och talare.

Och min väg dit går genom att inte vara så kritisk. (ordet kritik kommer från grekiskans ’krisis’ som betyder dom) Just nu är allt möjligt för mig. Trots all planering som behövs för sommarens alla läger och konfirmationer så vill jag ändå bara vara just nu.

I kyrkan pratar vi mycket. Vi bedömer och kritiserar och försöker finna lösningar.

Just nu vill jag vara en trygg och glad bond-kärring som kramar ur mjölken ur kospenen och tar sig en lyckostund därpå mjölkpallen.

Annan tid kommer…