Nu går det att sitta på balkongen och fika. Men det är kallt innan solen kryper över hustaken. Hade inte hunnit baka igår men surdegen var klar så jag slängde ihop två bröd. Surdeg, det är grejer det. Som Jesus sa, lite surdeg och snart är hela degen sur. Han syftade på de kristna som blev en surdeg in i det judiska samhället.

Surdeg för mig det är en långsamt syrande rågmjölsblandning. Som jag matar med vatten och vetemjöl tills det formligen jäser och bubblar och luktar surt. Jag vet att förr i tiden innan jäst fanns. Då bakade man med surdeg. Det blir så gott bröd.

Gårkvällen gjorde vi en smått obligatorisk vandring ner på stan. Sisådär tyckte vi. Det var ingen riktig folk-/familjefest. Var är gycklarna? Var är cirkustälten? Var är den där avslappnade glädjen? Jag vill egentligen inte klaga men det känns som att vi har en bit kvar vi umebor innan vi kan skapa den där otvungna känslan.

Så vi surfade in på urkult.se, tänk vad roligt det verkar vara. En festival med folkmusik, eld och konst. Kanske åker vi dit i slutet på juli.

Å…nu tjuter brandbilarna. Undrar vad det är? Hoppas falsklarm.

Ja, det får ’the fire brigade’ klara. Jag ska packa ihop och cykla till Röbäck för gudstjänst.
Jag har svårt att finna nå´t mer lustfyllt än att få glida på min crescent över slätten.

cykel I love you!

Hare´