Idag när vi cyklade till dagis lillan och jag så blev jag återigen varse att vissa saker och skeenden kan förutsägas.

Vi kom till Tvärån där cykelväg och bilväg går parallella utan räcke eller avstånd. Eftersom jag alltid har lillvännen på höger sida när vi cyklar för att jag ska kunna skjuta på henne och hålla koll så var det emot min princip att låta henne cykla på vänster sida.
Jag ville det för jag var rädd att hon skull vingla till och åka ut i gatan.

Just vid det tillfället så är det en galning som kör om en annan bil trots att hastigheten säker var 40-45. (om surbilister ska jag blogga en annan gång)
Nå detta gjorde i a f att jag sa åt barnet att cykla på vänster sida. Det gick bra men just innan bron så ser jag att asfalten är ca 1 dm hög och att det är en slänt ner till vattnet.
Det är då jag vet att lillan kommer att glida över med hjulet och rulla ner för slänten.
Jag bara vet det men gör inget åt det annat än att vänta. Så mycket riktigt hon väjer för en sten och hjulet glider ner för kanten och så bär det av utför slänten. Visserligen inte så brant men färden slutar med tvärstopp och hon flyger framåt och planar ut med huvudet före i gräset. Tårar och skrik och en pappa som visste att detta skulle hända.

Så plockar jag upp henne och håller henne länge medan jag lugnt säger att nu har du kört omkull med cykeln. Grattis, nu vet du hur det känns.
Då slutar tårarna och hon sätter sig på cykeln liksom stolt över att ha haft sin jungfruvurpa.

Det var otäckt att jag förutsåg men oerhört pedagogiskt att jag var kall nog att låta det hända.

Naturligtvis har oxå vi pratat om rånet på Umestan idag. Och vi har pratat om att polisen visste att det skulle hända, inte när, men att. Och att dom höll sig så kalla att dom väntade in sprängning och sen nappade dem. Polisen har fått sanslöst mycket kritik för att dom inte ingrep men jag känner att dom gjorde lite grand som jag gjorde. Dom ville att brottslingarna skulle få strängare straff så att vi blir av med dem längre tid.

Finessen är att ha koll på en situation som egentligen kan sluta hur som helst och samtidigt veta att man grejar det. Det kallades kyla när jag var tonåring undrar vad det kallas idag.

Jag lärde mig massor idag om min egen ledarroll, rent pedagogiskt tänker jag. Hur och vad Polisen lärt sig kan jag bara ana. Men tror att det är minst lika mycket.

Nu blir det hälsans stigge som lilla säger. Men nu får hon åka vagn.
10 underbara km i rask takt mot bättre hälsa.

Haré