Tänk vad man lär sig med åren. Jag måste medge att jag bara varit sådär halvduktig på att hålla vår bil fräsch. Insidan har jag regelbundet dammsugit(ofta har nåt barn tjänat sig en hacka på det) men yttersidan har jag varit dålig på att hålla up to date.
Självklart har jag tvättat bilen 7 ggr av 10 för hand medn jag har alltid accepterat att det är kvar trafikfilm och annat skit på bilen. (det är det säkert nu oxå bara att jag inte ser det)

Men…denna gång så använde jag de rekommenderade grejerna som skulle göra lacken som ny. Först spolade jag med högtryck bort damm och löst sittande smuts. Sen dränkte jag in bilen i avfettning. Har alltid använt OK`s miljövänliga men denna gång använde jag sk prick bort. Säkert helt avskyvärd mot naturen. Men, allt skit som satt fast på bilen försvann. Därefter torkade jag torrt med super-fusk-skinnet och sen, på med lite rekonditionering för lacken som fick verka typ som när man gör ren en spishäll och efter 5 minuter tog jag trassel och gned bort överskottet. Skinande blankt.

Kul. Nu blir det lättare nästa gång och jag kan använda schampo och vatten.

Kontentan av detta blir att om man gör saker ordentligt och lite mindre miljövänligt men ordentligt då kan man vara miljövänlig sen.

Kanske är det så med kärlek oxå. Först ser man till att subjektet för kärleken känner en så in i bängen stark kärlek, överdriven och smått galet stark. Sen kan man underhålla kärleken med små knappt upptäckbara tecken. Så emellanåt ger man och tar i från tårna, sen kan man plana ut i intensitet ett tag och så går det vidare.

Tror att jag kommit på en livsvishet. Undrar om den funkar på kryddning av korvstroganoff? Vi får väl se…men grädde blir det inte i såsen där går min gräns.
Och fullkornsris, det är asgott och nyttigare.

Principen var alltså, mycket mycket mycket av allt och sen lite lite pyttelite och sen ibland mycket.

Hare´