Öbjörn

Idag tror jag var första varma dagen. Nåja, så varm den nu kan vara på en ö som vår. Det blåser ju från havet som är kallt den här årstiden. Man får söka sig till ett läge i lä för att kunna njuta av solvärmen.

Det kanske också vår öbjörn gör. Jodå, det lär finnas en sådan på Holmön. Tiburtus- dagen har varit och han (eller hon) måste ju ha vaknat vid det här laget. Inga rapporter om spår har hörts på byn, så vi vet ju egentligen inte om björnen är kvar hos oss.

I höstas fanns den i alla fall här. Ett par av älgjägarna sa sig ha känt till den länge och man såg spår av den under kalvjakten. Själv hörde jag den vissla på andra sidan skogsridån under älgjakten. Björnen lär ju göra ett visslande läte när den vill varna andra för att komma för nära. Jag valde att inte gå närmare så jag fick inte se den.

Helst skulle jag velat se spår av björnen när den gick över isen mot fastlandet. Inga sådana har rapporterats så den finns nog kvar. Om nu bara någon fick se den så att vi fick bekräftat att den verkligen finns.

Etiketter: ,

En kommentar

  1. Inger

    Har fått inse att björnens farlighet är överreklamerad.Den har sitt språk..lyssnar man och visar respekt så går den ju helst undan.Här i skogen stryker den omkring..nära mig. under mina år här i skogen DÄR jag dagligen går har jag inte fått komma närmare än till dens spår och doft Skulle gärna vilja fota den Känns mäktigt att det finns här Rädd den är jag inte Då är jag mer rädd att gå ensam i stan.om kvällen .där går man inte säker längre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.