Vår fina lilla stuga, som både jag och Malin sovit oerhört gott i. Framför den står en lite obehaglig och lätt stel tjej som skriker så fort hon ser en insekt.

Nu tänkte vi gå in till våra nya vänner Campingkvinnorna (jag kommer inte ihåg vad de heter, men det ska ni få reda på senare) och tigga till oss lite kaffe och äta de hembakade tunnbrödet som vi fick i går efter bilbingon. Lite senare ska vi ut på sightseeing här i fantastiska Blattnicksele.

… att vi just uppdaterat den här bloggen med cirka en halv miljard inlägg med bilder från vår tisdag på resande fot! Scrolla gärna ner och läs om ni vill.

I morgon hoppas vi på att kunna blogga eftersom under dagen, och i så fall får ni hänga lite mer med oss här i Blattnicksele, följa med på en liten tur till Sandsele och sedan förhoppningsvis även med till Sorsele på kvällen. Där skulle vi väldigt gärna vilja ha tips på folk att snacka med, saker att göra och gärna också någonstans där vi kan spendera natten. Har ni tips på någon annan by eller ort dit ni tycker att vi borde åka är det förstås också välkommet. Telefonnumret är 070-273 55 71.

Angående något helt annat, förresten… Nyss var jag och Malin och borstade tänderna, och chockades svårt när vi kom tillbaka eftersom vi fått denna fina, lilla campingstuga att lukta som bastu fylld av ruttnande fötter bara genom att sitta i några timmar i sträck och andas i den. Tur att man fort vänjer sig.

Nu säger vi tack och god natt.

I Blattnicksele bor några av världens härligaste, snällaste och mest gästvänliga människor. Sedan vi anlände i eftermiddags har vi fått så mycket mat att vi kommer klara oss resten av veckan, tror jag.

Magdalena Wallström, som har klädbutiken Violas här i Blattnicksele, hade handlat en hel kasse med frukt och lite onyttigheter till oss. Kvinnorna som jobbar här på campingen har lånat ut en stuga där vi får sova och sitta och jobba ostört samt bjudit på en hemlagad middag (en fantastiskt god soppa). Laila Ludvigsson såg till att vi fick gå på bilbingo för första gången i våra liv, och efteråt fick vi gå till bilbingokiosken där Peter och Erika Forsgren från Rågoliden jobbade och trycka i oss varsin korv med bröd. Dessutom fick vi med oss två frukostmackor var (vi har redan käkat varsin) samt en hel påse med deras hembakade tunnbröd.

Vi är så enormt bortskämda att det inte är klokt. Ett stort tack till alla vänliga och fantastiska människor som vi har träffat i dag och hittills under vår resa mot fjällen! Vi är så enormt glada och tacksamma, och det har varit roligt att surra med er allihop.

Vår inlandsprins! Precis när det var som jävligast längs 363:an och vi höll på att bli tokiga på grund av knotten stannade Kjell Renström från Brännäs till och plockade upp oss och körde oss till Violas i Blattnicksele. Han skulle till syrran sin i Kvarnbränna för att käka palt han.

Tack till dig, söta Kjell!

Ute på långpromenad i det helt makalöst vackra Ingenstans. Trist bara att knotten, myggen och alla andra insektsjävlar nästan fick en att ge upp och lägga sig i fosterställning på vägen och gråta bara.

I dag blev vi vid ett tillfälle avsläppta i vackra Vindelgransele. Kan inte förstå varför jag aldrig reser runt i inlandet. Det är ju helt sanslöst mycket man gått miste om att se!

Ett öde, men väldigt fint, hus

En gullig fotograf som försökte lägga in lite bilder medan vi väntade på att få lift. Det var dock lite problem att se vad som stod på skärmen på grund av solskenet som vi badade i, så det gick inte så bra, tror jag.

En helt fantastisk affisch som hängde på anslagstavlan i Vindelgransele.

På väg från Vindelgransele tillsammans med Isac och Bettina, som skulle hälsa på några kompisar i Arjeplog. Malin kollade vår gigantiska karta.

 En sådan här bild vill ni väl ändå ha att titta på varje dag? Detta spänstiga hopp signerat mig, Josefinast Is-hacksson, utfördes i den underbart vackra byn Björksele.

Dessa två artonåringar från Malå var ute och körde bil (för att de inte fanns så mycket annat att göra, tydligen) när de var vänliga nog att stanna där vi stod och vädrade tummarna. De körde oss sedan några mil, från Enebacken till byn Björksele.

Stort tack till er, Anders och Lina!

På bilden ser ni hur jag klockan elva i förmiddags satt i stora tältet på Lapplandsveckan i Husbondliden och kämpade för att få i väg ett inlägg till bloggen (och samtidigt lärde mig att jag borde bekänna mina synder inför Jesus varje dag). Det gick inte, bloggen har inte kunnat uppdateras på hela dagen och tyvärr vet vi inte vad vi ska göra åt problemet. Men vi tar helt enkelt nya tag, kämpar vidare och försöker härmed kompensera er genom att ge er ett litet bildregn från dagen. Håll ut så styr Malin upp om en liten stund!