Försvunnen DEL 2

Det har blivit mörkt och jag har suttit i baksätet i kanske 6 timmar och nu känner jag att det börjar guppa. Vi kör på en småväg. Det gör ont i varje litet gupp. Huvudet värker och jag mår illa. Vi parkerar, mannen med luvan öppnar dörren till baksätet och släpar ut mig. Nu gör det 10 gånger ondare överallt i kroppen. Vi är i en skog och eftersom det är mörkt ser jag nästan ingenting.
– Varför gör du så här? säger jag med darrande röst.
– Håll käften, ungjävel, säger mannen och drar mig mot en grå stuga av trä. Den är riktigt sliten och ser öde ut. Han släpar fram mig till dörren och öppnar. Inne i stugan är det kallt och den har en gammal inredning. Jag får syn på 3 män i en gammal kökssoffa. Den ena har långt hår i hästsvans, den andra är mörkhyad och den tredje är ovanligt kort.
– Äntligen, mannen. Vi har väntat, säger den mörkhyade.
– Ja. Allt gick bra, ingen misstänkte något.
– Bra. Stoppa ner han i hålan nu.
Hålan? Vad? Jag blir panikslagen.
Mannen med luvan öppnar en dörr och innanför är det en trappa ned till en källare av sten, med ett litet fönster, men det är ståltrådsgaller för.
Han börjar dra ned mig för trappan.
– Nej, Neej, sluta, snälla, neeej! skriker jag med min hesa röst.
Ingen säger något. Dom sista 4 trappstegen släpper han mig. Jag rullar ned och landar med en duns. En obeskrivlig smärta rusar igenom kroppen. Det känns som om jag blöder överallt.
Mannen med luvan går upp för trappan och slår igen dörren. Jag hör hur han låser.

När jag ligger på det hårda golvet, någonstans där jag inte vet var jag är. Nu kommer tårarna? Det blöta i ögonen får mig att blunda.

Jag vaknar, det är ljust ute. Det är nog morgon. Det värker i hela kroppen, speciellt huvudet.
Jag ser mig omkring i den lilla stenkällaren. Det är några trälådor, bråte och bakom en låda får jag syn på en?sax. Jag kanske kan knipsa upp gallret och ta mig ut. Ja!

Jag kryper fram till fönstret med tången i handen. Jag ställer mig försiktigt upp. Shit, vad ont det gör. Jag gör det första knipset och?lyckas! Jag fortsätter?
När jag knäppt upp lite mer än hälften får jag en känsla över att jag kommer att lyckas, men den känslan ändrades snabbt. Någon öppnar dörren! Jag är upptäckt!!!

Fortsättning följer!

—Kommentera synpunkter och tips————-

ha det
/ William