Försvunnen DEL 3

Det är den korta mannen som upptäcker mig. Han stänger dörren eftersig och går stressat ned för trappan. Jag är så rädd att jag inte vågar andas.
Korta mannen går fram till mig och viskar:
– Du grabben, jag är egentligen inte med på det här, så…, säger han osäkert.
Han får syn på tången och ståltrådsgallret.
– Men va fan, det här kommer inte Gabbe bli glad på. Okej, jag skiter bara i dig nu. Fan.
Den korta mannen går ut och låser efter sig.
– Ne han ligger avtuppad på golvet, hör jag hans röst säga utifrån.
Jag är chockad. En av kidnapparna är inte ens med på det. Jag fortsätter med gallret.

En liten stund senare, kanske 5 minuter, är jag färdig. Jag drar bort gallret. Nu är det bara fönstret kvar. Men det går inte att öppna. Jag måste slå sönder det och sedan krypa ut genom det, UTAN att bli upptäckt. Okej.

Huvudvärken har börjat gått över men det gör fortfarande ont i kroppen när jag svagt lyfter tegelstenen mot fönstret.

1,2,3! Jag slår ett hårt slag med tegelstenen mot fönstret. Det hördes ordentligt! Det blir en massa sprickor men fönstret gick inte sönder. Jag skyndar mig och slår ett hårdare slag mot fönstret och det sprutar glassplitter på handerna och armarna.
– Aaaj, vrålar jag.
Jag hör hur dörren håller på att låsas upp bakom mig.
Fan, nu är det bråttom. Jag hoppar upp mot fönstret men ramlar ner direkt. Jag får syn på en av trälådorna och släpar dit den.

Nu öppnas dörren till källaren:
– Vad i helvete, ungen smiter, vrålar mannen med hästsvans.

Det här är min enda chans att rymma. Jag vet inte vad som händer om dom får tag på mig. Dom kanske torterar mig… Jag tar sats och hoppar upp på lådan. Jag kryper ut genom fönstret och jag känner hur glas-splitter tränger sig in i huden. Det rinner blod.

Jag kravlar mig ut och nu känner jag frisk luft. Jag tittar bakom mig och ser nu alla tre männen på väg ner för trappan. Även den korta.

Jag kryper och ställer mig upp och börjar springa, eller springa blir det inte. Jag haltar ordentligt. Jag har ju vita-blå-prickiga sjukhuskläder på mig och skogen är buskig. Jag tar sats och springer in i skogen.

Männen är för stora för att krypa ut genom det krossade fönstret så nu är dom nog påväg ut genom stora dörren.

Jag har precis kommit in i skogen när jag hör att ytterdörren till huset öppnas. Jag kastar mig in i skogen.

Fortsättning Följer!

—Vad tycker du om berättelsen, lite överdriven? Kommentera——–