Ebba är verkligen i trotsåldern

Igår var det samma sak, men då var det håret som var problemet. -.-

Godmorgon!
Har ju sovmorgon idag, så jag slapp gå upp tidigt. Skööönt.. Men jag vaknade ändå tidigare än vad jag gjorde – av Ebbas skrik ute i vardagsrummet, hon vägrar bara allt. 

När jag kom ut krypandes ur sovrummet fick jag syn Ebba sitta på golvet fullt påklädd med armarna i kors. Hon saknar tydligen pappa, och vill ringa honom. 
– Du får ringa honom på vägen om du kommer nu… säger mamma.
– NEEEJ!
Ebba börjar skrika allt vad hon har och låtsasgrina. Mamma snuddar vid henne, hon skriker ännu ännu mera. Man får bara lust att skrika tillbaka, och man tycker så synd om mamma som går upp klockan 6 och får det här som tack…

Och det som är grejen är att det händer varenda jävla dag!
Usch, önskar att Ebba lär sig att visa lite respekt snart.
/W