Jag ser döda

Det började förra veckan. Jag låg och sov. Och jag drömde. Om att jag såg gesalter. Själar. Människor som hade passerat. Men när jag vaknade, så fanns de kvar. Det jag vill säga med det här är att jag ser döda. 

Idag har det varit ganska tunnt med dödisar som har kommit till mig. Kanske för att det är söndag. Men en som har nått mig med sin historia är Bengt. 

Bengt är 81 år. Jag säger är för att när man dör så åker man inte tillbaka till någon viss ålder, utan stannar där man dog.  Ens tänkande blir dock till när man var som piggast i huvudet, alla äldresjukdomar och fysiska skador försvinner. 

Bengt tog sitt eget liv. Han var less, berättade han. Varje dag var den andra lik. Morgonkaffe klockan nio. Bingolotto varje söndag klockan åtta. Så av ren desperation så gick han ned till tågspåret på lördagsmorgonen och satte sig på spåret. Men han hade inte tänkt igenom det ordentligt, usch så ryggen knakade till när han stadgade sig på marken. Men smärtan försvann då tåget kom. Idag gick Bengt in i ljuset och träffade sin fru Doreen, och alla andra sina nära och kära. Och nu är han lycklig.