Kontraster

Av , , Bli först att kommentera 2

Visst var det en vackert och välkomnande frukostställe vi hittade efter resnatten från Berlin? Ortsnamnet är ganska känt.

Det franska landskapet breder ut sig i bakgrunden. Böljande, vackert och fridfullt.

Det är svårt att förstå att det här är en av de mest "bekrigade" områdena i världshistorien. Här finns områden som än idag är så fulla av järnskrot från de många miljoner granater som fransmän och tyskar skjutit mpt varandra att man inte kan bruka jorden på vissa håll. Platsen heter Verdun, en av de värsta krigsskådeplatserna under första världskriget.

Det spökade i Metron

Av , , Bli först att kommentera 1

Andra dagen i Paris hände något underligt på väg till Eiffeltornet.

Tunnelbanan stannade på halva vägen någonstans. Vi stod länge och sedan bar det iväg bakåt. Vi kom till samma station som vi åkte ifrån, men på andra spåret. Det var bara att knalla över till det första spåret och försöka igen. Medan vi satt och väntade fantiserades det en massa om vad som hände. Speciellt bland dem som hört, läst eller sett något från Harry Potter.

Vi åkte rätt mycket kollektivt i Berlin och Paris och blev rätt duktiga på det. Det var bara lärare som kom bort eller tappade biljetter. *s*

Skönt att slippa

Av , , Bli först att kommentera 1

Lite här och där under resan stötte vi på skarpt beväpnade militärer.

En par elever undrade varför de fanns bland vanliga människor, som den här franske soldaten intill Eiffeltornet. Tyvärr finns det människor som kan anse det rätt att angripa och döda helt oskyldiga människor, varifrån de än kommer.

Det är skönt att det inte finns så mycket hot mot Sverige och att vi till vardags slipper ha soldater i den svenska gatubilden. Det är något att vara tacksam för.

                                                                                                                 Jan

Möjligheternas möjligheter

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Sista dagen på Mariaskolans pedagogiska studieresa tillbringade vi så här 🙂 Det blev en skön kontrast till alla upplevelser och allt skolarbete. Vi åkte en hel del buss, cirka 600 mil, och det var ofta som någon lärare/ledare hade lektioner via bussens högtalarsystem. Det var en blandning av nutid, historia och samhällskunskap kopplat till de olika platserna vi besökte. 12 dagars pedagogisk studieresa har definitivt gett mer behållning kunskapsmässigt än motsvarande studiedagar på skolan.

Vi har upplevt tillsammans, kämpat och levt tillsammans. När vi kom hem kändes vi som en enda stor familj. Nu efter skolavslutningen är det en "skilsmässo-process" som gör ont. Smärtan kommer av alla band och relationer som skapats. Men det är inte bara sorg utan även mycket stor glädje. Att få vara med eleverna i sin vardag på skolan och på en studieresa ut i Europa slår allt jag tidigare varit med om. Det vill säga inte lite.

Alla elever jag mött på Mariaskolan har gåvor och potential. Vissa är akademiskt lagda medan andra har kvalitéer som kommer visa sig i framtiden. Vad det står på ett vitt betygspapper är egentligen irrrelevant. Ett betyg kanske mer är ett bevis på en god studieteknik men säger inget om framtiden. EU-parlamentarikern Christofer Fjellner vittnade om skillnaden mellan nu och då. Han ansågs vara en jobbig klasskamrat som alltid ville diskutera och debattera om allt till kamraternas stora förtret. Idag är han parlamentariker.

Fortsätt kämpa och ge aldrig upp! Det är en uppmaning både till elever och alla som läser detta inlägg. Se möjligheterna och ha i tanken att för Gud är ingenting, absolut ingenting, omöjligt. Sluta aldrig tro, sluta aldrig be, under kan fortfarande ske.

/Kicki